Våra tankar

Jobbiga tre veckor

Det var en underbar känsla att svänga vänster vid Osterianrondelen och komma ner till järnvägstunneln efter att varit hemma med influensaliknande besvär i tre veckors tid.

Riktigt dålig tajming kan man prata om här. Massor av nytt, roligt som händer på bryggeriet eller som skulle ha hänt. Så blir jag sjuk. Gissar att det inte är Corona men jag vet givetvis inte. Hur som så blev det tre tunga veckor. Vi var så nära att komma ifatt med öllagret. Bara S:t Olof och Frans Johan kvar att brygga, sedan skulle vi haft allt i lager.

Fast nu, bara dryga tre veckor sent Falonia Ljus i flaska, nästa vecka fyller vi på med Tranan. Även sista tanken är redo att tömmas men det får vänta tills vi har bryggt S:t Olof och en folköl. Dock inte Frans Johan. I årsplanen står det nämligen att vi sak brygga en Pale Ale i folkölsstyrka så då får Frans Johan vänta ytterligare ett tag till.

Igår så använde jag den nyinköpta ATP-mätare för första gången. Det är en mätare som snabbt ger besked om att en yta är ren. Vi ska byta rengöringskemikalier. Väldigt praktiskt att arbeta med en ATP-mätare då. Första gången vi utarbetade rengöringsrutiner så hade vi otroligt god hjälp av mejeriet som odlade på prover vi tog. Nu kan vi lösa detta själva. Dessutom kommer bryggaren kunna sova bättre om natten. Innan så förlitade vi oss på inarbetade rutiner, nu kommer vi kunna mäta varje gång att rengöringen har givit önskat resultat.

Finbesök i bryggeriet

Ölkultur, främjande av ölkunnandet, glädjen över att kunna själv, att få pröva många nya saker. Där i ligger mycket av drivkraften för mig personligen men även för bryggeriet i stort. Många idéer och tankar har funnits men i söndags när vårsolen gladde oss med sin närvaro så tillbringade jag hela dagen inne för att brygga öl. Dels bryggde jag själv en omgång Tranan men grabbarna från Ållebärs var på besök och brygde en IPA.
Det blev en väldigt trevlig dag men med mycket frågetecken efteråt, det var mycket som inte alls blev som det skulle men det kan bli bra i slutet fortfarande. Trilskande pump, borttappad plugg, oväntat lågt utbyte förbyttes i otroligt högt, oväntat mörk färg. Frågan är hur, var och varför felen uppstod.

Anledningen till att Ian och Erik knackade på dörren var att de gärna vill visa upp sig på Falköpings Ölfestival den 16 maj. Vi har planerat detta länge men nu blev det av. Rent lagtekniskt så är det Nya Victoria som har bryggt. BNV har köpt in ingredienserna, det vanliga kranvattnet användes och inte minst ölen står nere på bryggeriet och jäser. Däremot så användes Erik och Ians vanliga bryggverk och det är deras bryggning rakt igenom. Mitt bidrag kommer vara att sköta torrhumlingen. Om typ tre veckor ska de komma tillbaka, vi provsmakar, mäter och slår över ölen i ett corneliusfat. Slutligen den 16 maj så kommer en alldeles speciell IPA att flöda ur kranarna på Vilhelmsro.
Stort tack till ÅlleBärs för en väldigt trevlig söndag.

Erik och Ian förbereder tillsättandet av jästen. Notera silen Ian håller i, det var inte riktigt allt som blev som man tänkt den här dagen.

Gott Nytt År!

Julrusuchen är över och det nya årtiondet är inskålat. Vi på Nya Victoria tar avstamp och ser med glädje fram mot det kommande året. Ett fantastiskt år ligger bakom oss och vi kan inte tro annat än att 2020 kommer att bli minst lika fantastiskt.

Som nyblivande husägare har vi en hel del arbete framför oss och det återstår att se vilka drömmar som går att realisera. Ett fullskaligt utskänkningstillstånd känns otroligt avlägset men allt ska börja ed ett första steg och varför inte ett skänkrum med folköl som ett första steg. Räkna med det framöver.

Det är svårt att börja på ett nytt år utan att blicka bakåt. Det går att peka på massor av saker för att förklara hur bra 2019 var för oss. Dubblering på Systembolaget, publikrekord på Falköpings Ölfestival, Julmusten med mera men det som värmer mig mest är det enorma mottagande som Ekebergsbärs har fått i Tidaholm. Den har sålt fantastiskt och jag har fått höra så mycket gott om den. Riktigt roligt och jag hoppas vi kommer kunna leva upp till förväntan under 2020

Ett glas öl är inte bara en dryck, det är en bit av lokalhistorian, en liten del av den framtid vi vill skapa, en del av helheten men inte minst en stor klunk fylld av mycket smak

Ett stort tack till er alla som har stöttat oss genom att köpa våra produkter under 2019. Vi lovar att fortsätta arbeta hårt för att bli bättre. Vi kommer återkomma med musten, vi siktar på att komplettera den med någon mera läsk. Vår nya storsäljare bland starkölen, Fyren, kommer att få en uppföljning under våren och första provbryggningen för året blir en folköl i stil med Ekebergsbärs.

Så, stort tack till alla för 2019. Nu tar vi sats in i det nya årtiondet!

Dags för porterstek i höstvädret

Jag vill inte skriva höstrusket, eller det finna höstvädret heller för den delen. Jag tycker helt enkelt för mycket om hösten för att vilja välja. Jag älskar de klara, soliga, lite kyliga dagarna precis lika mycket som dagar då regnet strilar ner i lagom takt. Ska jag inte vara ute för mycket eller om jag har möjligheten att sätta mig framför kaminen med en kopp te efteråt då får det gärna vräka ner. Att det blir mörkt gör mig inte det minsta, man vet att det kommer en ljusare tid. Himlakropparnas rörelse behöver vi inte oroa oss för, det finns mycket värre hot mot vår miljö än rubbningar i solsystemets kretslopp.
Bäst av allt är dock de dimmiga dagarna. Hela världen kommer så nära mig då. Det blir tystare, ljuden förändras och man kan vandra i helt stilla skogar och ängsmarker. Har ni fattat att jag gillar hösten? Mina matvanor ändrar sig också. Mera gröt på morgonen än fil, mera soppor än sallader och en grillad köttbit och så kommer då porterstekarna.

En klassisk maträtt som är en essens av min barndom. Vi pratar om sås och potatis. Det är vad jag minns bäst. Jag är övertygad om att det fanns morötter, kanske blomkål eller någon salladsbit också men det är såsen och potatisen samt i nödfall en liten skiva kött som jag förknippar med min barndoms söndagsstekar. Jag vet inte när det hände men någonstans i mitt liv ändrade sig allt. Jag började tycka om tomater, gurka, sallad. En bra fransk baguette blev plötsligt godare än både Skogaholmslimpa och Hönökaka. Jag slutade också att mossa potatisen för att sedan dränka den med såsen som var till steken. Jag minns givetvis hur viktig såsen var. Brunsås till köttbullarna, skysås till köttfärslimpan eller portersåsen till älgsteken. Det givna valet då, på 70 och 80-talen av öl till portersåsen var Carnegie Porter. Undrar om det ens fanns något annat porteralternativ? Jag kommer inte ihåg ordentligt om det fanns en 3,5%variant i livsmedelsbutikerna redan då eller om det är ett senare fenomen men om så var så gissar jag att det var det som slogs i. Jag vet att mamma ibland ”fuskade” och använde lättölen Dart. Det kommenterades alltid med orden ”det gick ju bra trots allt”. Så är fallet, det är inte så otroligt viktigt vilken öl man använde. Mycket viktigare för smaken är valet av svartavinbärssaft. En smakrik och fyllig saft ska det vara. Önos kan duga men egenproducerad slår högst. När det kommer till ölvalet så är det kolsyran man är ute efter och givetvis lite färg så en svart öl är bra. Fyllighet skadar inte och visst bidrag av rostade toner får man också. Själv använder jag givetvis gärna S:t Olof. Lokalproducerad älgstek, lokalproducerad grädde, i bästa fall egengjord svartavinbärssaft, potatis från Dimbo, gul lök inhandlad på Rekoringen, faster Ingas gelé och så den lokala havrestouten. I ett kommande inlägg ska jag förklara lite eventuella skillnader mellan porter och stout och varför våran havrestout funkar fint i detta sammanhanget.

Spännande provbrygder på gång igen

Det finns alltid för och nackdelar med saker och företeelser här i världen. Sputniken, vår nya buteljeringsmaskin fungerar nu smärtfritt sedan vi har lärt oss att hantera den men den är gjord för stora volymer. Man måste ”offra” en hel del öl innan den kan startas. 7-10 liter är spillvolymen och när vi gör provbrygder så blir det 18 liter eller mindre i ett så kallat Cormeliusfat. Ingen mening att plugga in det i våran supermaskin. Så nu har vi knappt bryggt några provbrygder. Men en Hippo, en liten buteljeringsmaskin är införskaffad och nu kommer vi kunna köra den ibland vid behov. Kommer bli otroligt roligt att provbygga igen. Faktum är att jag redan har startat. Det finns flera brygder i fat som trycksätts för närvarande och som väntar på flaskning. Vi är på gång!

Bryggarträff i Hjo

I början av september blev jag upphämtad efter jobbet av tre herrar. Andreas från Åsalids Bryggeri kompletterat med Hjalmar och Mattias från Nya Victoria. Målet för resan var en plats med både charm, historik och ölintresse. Hjo Bryggeri startades 1926 och har bryggt svagadricka sedan dess. För några år sedan så utökades produktionen med lageröl. Hjo Bryggeri med Anders Siberg i spets hade bjudit in oss, Åsalid, Marbäck och Sandhems bryggeri för en lite träff.
Till Hjo hittar jag efter många besök på Hjo Slöjdmässa men nu var det lite bakgator, 70-talsvillor och fler vänster än högersvängar och vips så stannade vi på en bakgård med rappade väggar. Någonstans doldes det nylagda plåttaket och den grå ståldörren från 2000-talet av det faktum att här har Hjo bryggeri legat sedan 1926. Det var Uno Blixt farfar som startade bryggeriet och Uno brygger fortfarande svagdricka med gamla metoder som t.ex. vedeldad panna. Hur läckert som helst.
Givetvis var det rundvisning först och vi pratade silplåtar, vörtkylning, mäsktemperaturer och en massa annat medan Anders brassade lite chiliconcarne på en muurrika. Till maten blev det väldigt mycket bryggeriprat, om öltyper, Systembolagets nyckfullhet vad det gäller etiketter, svårigheten att komma runt restaurangernas avtal med de stora bryggerierna.

Att vi bryggare träffas så här, i all anspråkslöshet, är viktigt. Alla har vi olika lösningar på liknande problem och vi kan alla lära oss av varandra. En klyscha i allra högsta grad men helt sann. Förövrigt, vem har någonsin tackat nej till en god chili?

Sen kväll, det blir enklast så eftersom vi är hobbybryggerier i varierande grad alla fem.

Mekelsmässölen är brygd

Det är en av årets roligast bryggningar utan tvekan och del av en gammal dröm jag har haft. Jag skulle gärna vilja se att Konstnatten utvecklades till att omfatta öl också. För ett antal år sedantill slut ett gjorde vi Ekebergsbärs och i fjol kom vi lite längre då vi hade både Ekebergsbärs och en lättöl som gick under namnet Konstnatten. Det var en lättöl som föreningen Mat&Kultur beställde och som brygdes enbart för den helgen. Etiketten pryddes av Yvonne Fällströms Sagoskogen

Bara för Konstnatten

Årets version är brygd, jäst och buteljerad. Vi väntar bara på att få etiketterna från tryckeriet. Sedan är vi redo för att rulla ut ölen lagom till årets stora konstevent i Falbygden. Konstnär detta året är Van Arty och hans verk Fågel Fenix som pryder etiketten. En färgexplosiv målning till en smakexplosiv lättöl. Mindre sötma än i fjol, mera jordiga toner och en bra kropp med tanke på alkoholhalten. Jag är givetvis partisk men den är faktiskt ett snäpp bättre än ifjol. Maltkomposistionen är något ändrad men i stort den samma. Lägre mäsktemp och andra humlesorter. De kontinentala humlesorterna har fått ge plats åt lite modernare brittiska sorter som kompletteras med klassiska i bakgrunden.

Små förbättringar är också värdefulla

Vi gör ständigt förändringar och förbättringar nere på bryggeriet. En del större likt investeringen i ny buteljeringsmaskin medan andra är betydligt mindre. Som förlängningen av vårt mäskroder. Ett mäskroder är som en stor paddel med massa hål i som man använder för att röra ut malten i mäskvattnet.

Ibland gör liten ändring stor skillnad

Vårt mäskroder var cirka tre decimeter för kort för att brygga Fyren. Fyren är vår alkoholstarkaste öl och den som vi använder mest malt till. Då behöver man ett längre skaft för att få ordentlig hävstång när man rör runt i mäskgrytan.

En lite, tekniskt sett, enkel åtgärd men ack så mycket lättare min bryggdag har blivit. Speciellt då jag brygger Fyren men även Bergslager och Tranan. De två sista är stegmäskade och då fyller vi mäskgrytan med mera vatten än då övriga ölen. Med det längre mäskrodret så når jag ner till bottenplåtarna och kan röra om mäsken ordentligt.

Nu är bryggerihösten här

Ni känner ni hur den fantastiska hösten kryper närmare oss? Fredagen med fint stilla regna som försiktigt lade en blöt matta över Skaraborg och fick svampen att börja växa. Underbart! Frågar man mig så är hösten min favoritårstid. Givetvis kommer det att komma dagar med solsken och varma vindar, det hör hösten till. Jag har varit hemma i Östergötland och njutit av solsken och bad samtidigt som morgnarna har varit svala och fuktiga av dagg. Vackra kontraster.

En riktig höstbild, tagen förra hösten, 2018

Augusti månad har varit intensiv nere på bryggeriet. En julimånad mer eller mindre sommarstiltje är över och vi började månaden med att buteljera ur tankarn. Ny vört har fyllts på och nu är det våra vänner jästcellerna som arbetar i alla tre tankarna. Det var en del huvudbry över vilka öl som skulle prioriteras för inne på lagret är det brist på många av sorterna. Riktigt roligt på ett sätt att vi har sålt bra men det känns givetvis lite kymigt att vi inte har alla sorter i lager. Det sista man vill som bryggare är att göra en kund besviken genom att inte ha ölen hemma.

Det vi nu har i tankarna är Bergslager, våran maltiga Helles, som snart har jäst ut och sedan ska få sex till åtta veckor på sig att mogna. Bergslager är en öl som vi stegmäskar vilket i praktiken innebär att den tar två timmar extra att brygga vilket i sin tur gör att jag inte hinner (läs orkar om ni hellre vill se det så) brygga två omgångar på en dag. Istället får det bli en halv tank av den.

Också en höstbild ifrån ifjol. De vackra lamporna i Mössbergsparken

En halv tank har vi även av årets upplaga av Mat & Kulturs lättöl. Konstnattsölen från i fjol får sin uppföljning. Den här gången är det Van Arty som står för konstverket. Riktigt roligt att göra den ölen. Jag har en dröm om att få göra fem, sex olika konstnattsöl, alla prydda med konstverk av lokala konstnärer.
Den tredje tanken innehåller Fyren! Vår välhumlade IPA som jag i fredags torrhumlade med en rejäl dos Cascade. Nu ska vi bara vänta några dagar på att det josar ihop sig innan vi kallkraschar och börjar bygga upp kolsyra i den.

Sputniken har landat

Mycket kan man säga om vår XRB-16 men vacker är den inte. Jämför man med de skinande jästankarna så är det den fula ankungen men ack vad vi älskar att ha den på plats. XRB-16 är en begagnad maskin som har tjänat Qvänum väl i fyra, fem års tid och är tillverkad i Polen. Det är en karuselliknande apparat med 12 fyllhuvuden som klarar av att fylla 600-1000 flaskor i timmen. Ett bra kliv framåt när man jämför med våran förra som klarade av att fylla cirka 200 flaskor.

Efter några små justeringar för att anpassa den till våra flaskor så var det idag dags att provköra. Till vår hjälp hade vi Anton från Qvänum vilket kändes otoligt lyxigt. Vi började med att långsamt och tålmodigt köra hela rengöringsprocessen för att sedan bryta för fika innan det stora ögonblicket var inne. Själv var jag beredd på total katastrof och fiasko men bortsett från att gasanslutningen inte passade utan vi fick rota runt efter en lösning så gick det hur smärtfritt som helst.

Idag var vi tre personer för att underhålla sputnik men när vi blir varma i kläderna räknar vi med att både kunna öka tempot och att kunna klara oss på två personer. Efter att ha tömt tanken och rengjort anläggningen så tog vi med vår läromästare på lunch och fortsatt ölprat. Sedan kunde jag givetvis inte låta bli att pilla lite på maskinen i min ensamhet, lyckades linda in sladden i en av fyllarmarna så att den snurrades in och slutligen slets ur manöverlådan. Ridå, hade jag kvaddat vår nyaste investering? Puh, det var ingen större fara, en mindre insats av elektrikerEmil löste krisen och nu väntar leverans av Tranan till Systembolaget i Tidaholm och Falköping imorgon

Tur vi har elektriker som kan rädda situatonen