Finbesök i bryggeriet

Ölkultur, främjande av ölkunnandet, glädjen över att kunna själv, att få pröva många nya saker. Där i ligger mycket av drivkraften för mig personligen men även för bryggeriet i stort. Många idéer och tankar har funnits men i söndags när vårsolen gladde oss med sin närvaro så tillbringade jag hela dagen inne för att brygga öl. Dels bryggde jag själv en omgång Tranan men grabbarna från Ållebärs var på besök och brygde en IPA.
Det blev en väldigt trevlig dag men med mycket frågetecken efteråt, det var mycket som inte alls blev som det skulle men det kan bli bra i slutet fortfarande. Trilskande pump, borttappad plugg, oväntat lågt utbyte förbyttes i otroligt högt, oväntat mörk färg. Frågan är hur, var och varför felen uppstod.

Anledningen till att Ian och Erik knackade på dörren var att de gärna vill visa upp sig på Falköpings Ölfestival den 16 maj. Vi har planerat detta länge men nu blev det av. Rent lagtekniskt så är det Nya Victoria som har bryggt. BNV har köpt in ingredienserna, det vanliga kranvattnet användes och inte minst ölen står nere på bryggeriet och jäser. Däremot så användes Erik och Ians vanliga bryggverk och det är deras bryggning rakt igenom. Mitt bidrag kommer vara att sköta torrhumlingen. Om typ tre veckor ska de komma tillbaka, vi provsmakar, mäter och slår över ölen i ett corneliusfat. Slutligen den 16 maj så kommer en alldeles speciell IPA att flöda ur kranarna på Vilhelmsro.
Stort tack till ÅlleBärs för en väldigt trevlig söndag.

Erik och Ian förbereder tillsättandet av jästen. Notera silen Ian håller i, det var inte riktigt allt som blev som man tänkt den här dagen.

En helt ny erfarenhet för Disponenten

I lördags för en vecka sedan var det dags för den femte upplagan av Falköpings Ölfestival. De andra fyra åren har jag varit synnerligen engagerad och hållit i mycket av trådarna men denna gången var det helt annorlunda. När datumet bokades var jag redan uppbokad och istället klev Mikael Plith och Anders Lantz in och styrde upp såväl förberedelser som kvällen i övrigt. När jag med bara någon dryg vecka kvar fick ändrade planer och lördagen fri så bestämde jag mig för att vara ledig den kvällen, och istället för att arrangera, gå på festivalen som en vanlig dödlig ihop med min fru och träffa vänner. Det var en helt magisk upplevelse att få vara med på festivalen som gäst. Den är precis som jag skulle vilja ha den. Lagom stor med sina sex bryggerier, gemytligt och vackert inramad med den gamla gårdsmiljön som Vilhelmsro erbjuder.

Kalkonburgare

Hungriga som vi var startade vi med hamburgaren och jag fick det inte helt lätta jobbet att välja öl åt min fru. Jag gick på ett säkert kort med Karls Karaktär från Hjo Bryggeri. En lageröl med medel kropp och lätta, mjuka rostade toner. Till mig själv hade jag valt W(h)allon från Marbäcks bryggeri. När jag beställde den så hände en av de saker jag verkligen gillar med Falköpings Ölfestival. Jag hade missförstått att W(h)allon var en belgisk Wit i basen medan Tomas från Marbäck förklarade att det var en sydtysk Hefe och så diskuterade vi om när man ska tillsätta hallonen, i primärjäsning, sekundärjäsningen eller lagringen. En hel del facktermer svingades omkring mellan två initierade bryggare men bakom mig står nästa kund och säger:” – Jag förstod inte ett jota av vad ni sade men jag tar samma om du bara förklarar lite för mig” Jag återvände till min fru och hamburgare med en nöjt förklarande bryggare bakom mig.

Inledningsvis avstod jag från allt vad Nya Victoria erbjöd, jag har givetvis provat våra egna öl flera gånger under processen. Istället var jag väldigt nyfiken på vad övriga bryggerier hade med sig. Nästa runda, jag fick nämligen fortsatt förtroende av min fru att välja, avklarades hos Bustad. Till mig valde jag deras NEIPA och till frun blev det Grisetten. Sådär en deciliter som man fick är precis lagom volym för mig av en NEIPA. Bustads var synnerligen mjuk och följsam i beskan så en pint hade kanske funkat för mig.

Med hamburgaren avslutad och en begynnande kvällssvalka i antågande så valde hela sällskapet att dra sig in i värmen. Hos Åsalid provade jag en väldigt frisk och välkomponerad APA/IPA. Jag blir förvånad om vi inte kommer få se Something Ape på bolaget inom något halvår. Kanske med ett annat namn dock, för jag vet att Something Ape bara var ett huggskott inför festivalen. Något ska en öl heta.

Kvällen rullade vidare och jag provade och jämförde imperial stouts från Marbäcks, Qvänum och så min egna Bring me the Draftsmen. Här konstaterade jag två saker, imperial stouts mår bra av lite tids lagring innan man dricker. Jag bryggde våran i början av mars men vid provsmakningen i april var den rätt obalanserad, fast för varje vecka som gick blev det bättre och bättre i fatet. Lite synd att det inte blev något kvar av den. Det hade varit spännande att se vart den hade tagit vägen. Det andra jag noterade är att jag sannerligen inte är ensam om att gilla kraftiga stouts. Draftsmen kom på tredje plats i folkets val. Vi får nog fundera på att lyfta in den i ordinarie sortimentet.

Nya Victorias monter

Summerar jag kvällen så kan man lugnt upprepa det som många redan säger. Det är en underbar tid att vara öldrickare i. Detta gäller inte minst vår del av världen. Våra bryggerier runt omkring oss håller hög kvalitet och producerar öl med stor variation. Det är bara spontanjästa, brettade eller mjölksyrajästa öl som saknas i den gemensamma ölprotföljen. Till er som var med på festivalen säger jag stort tack och välkomna nästa år. Till er övriga som är nyfikna, nästa år kör vi igen!

Må bryggarguden vara med oss

Under många år spelade malten förstafiolen i bryggandet men så exploderade det fullkomligen på 80-90 talet även om Cascade användes redan 1975 av Anchor Brewing. Det är lätt att glömma bort att allt inte är som det alltid har varit. Grundbulten i utvecklandet av Cascade var inte alls citrus och grapfruktkaraktären utan motståndskraften mot Downy mildew, en sjuka som kan drabba humleplantorna.
Numera arbetas det mycket med att få fram nya aromrika sorter och Pekko är en av dessa. Även om jag inte är helt såld på grumliga, josliknande öl som ger humlebränna så tycker jag att det är roligt att pröva nya humlesorter. Årets Jubilee Line (vi är framme vid station #5 – Wembley Park) är ett bra exempel. Givetvis kommer vi ha vår numera klassiska Tranan med på festivalen men det är dumt att bryta traditioner så det kommer alltså finnas en veteöl på tap också.
Min ursprungliga tanke var att brygga en Hopfenweizen, alltså en veteöl med kraftig beska och mycket humlearom. Tänk er hälften IPA, hälften sydtysk veteöl. Jag utgick från samma maltnota (blandning av malten) och mäskschema som Tranan men mycket mera koncentrerat. OG startade på 1062 och jag stoppade i ganska mycket humle tyckte jag av den nya, synnerliga högalfasorten Pekko. Pekko är den finska mytologins gud för vårsådden och för bryggandet och inte minst kornet. Humlen ska alltså beskydda malten, eller hur man nu ska tolka det. Planen var att precis som med Fyren torrhumla ölen. Kanske fortsatt med Pekko eller något annat spännande.

Densitetsprovet hamnar i glaset för sensorisk utvärdering. Inte mycket kvar av det när jag kom på att ta ett kort.

Vid provtagningen nu när ölen har jäst färdigt kände jag direkt att jag inte har gjort en Hopfenweizen utan en Vetebock. Av all förväntad beska fanns det en hel del kvar men inte alls så mycket som jag hade tänkt mig, Veteölskaraktären fanns med i alla sina beståndsdelar. Vetemalten, skumbananen, lite låg på nejlika och en mjuk behaglig beska om en kraftigare än hos Tranan. Pekko har bidragit med ytterligare fruktiga toner och jag bestämde mig för att inte torrhumla den alls. Istället ska den kylas, transporteras över i fat och kolsyresättas. Kommer bli riktigt roligt att få höra vad folk tycker om den. Premiär, kanske enda chansen, blir på Falköpings Ölfestival. Köp era biljetter här

Stort tack alla trevliga besökare på Skövde Öl och Whiskymässa

Nu är allt tillbaka på sin plats i bryggeriet, montern är undanstoppad, faten står redo för diskning och de få flaskorna vi bar hem är tillbaka på lagret. Jag är väldigt trött men samtidigt otroligt nöjd över den positiva responsen vi fick av er besökare.
Själv var jag nyfiken på hur mottagandet av en Berliner Weisse skulle bli. En öl i folkölsstyrka med en rejäl syrlighet och i övrigt veteölens stigma. Om man för fem år sedan fortfarande fick höra “-Nej tack, ale dricker jag då rakt inte” så gäller det fortfarande i hög grad.

That’s the way I am HEAVEN HELP ME fick ett alldeles utmärkt mottagande och jag funderar redan på hur jag ska få in den i produktionsplanen innan sommaren är här. Fram till dess  så finns det ett femtontal flaskor kvar nere på bryggeriet för hugade köpare.

Vår IPA, Fyren, har fått väldigt gott mottagande sedan vi lanserade den för drygt ett halvår sedan. Till mässan nu hade vjo gjort en liten variant på den som vi kallade för Fyrvaktaren. Fyren torrhumlas med Cascade men ett fat plockades bort innan torrhumlingen och torrhumlades med den slovenska sorten Bobek. Det var lite 50/50 på vilket man tyckte var godast men det var uppskattat att få chansen att prova skillnaden, för skillnad blev det, så det kommer vi troligen göra flera gånger. Jag planerar redan nu att torrhumla med Citra nästa gång. Citra är en av mina favorithumlesorter.
Två lite mindre spektakulära öl som uppskattades var Tranan och Bergslager. Tranan är en hefe weizen och en öl som absolut har framtiden framför sig. Mycket skumbananarom, lite nejlika och ett stort härligt skum. Ett öl som passar de varma dagarna bättre enligt mig. Både en törstsläckare och en matöl.

Bergslagern, en helles har vi skrivit på etiketten. I Sverige kallar vi gärna det mesta för ljus lager

Det är inte ovanligt att en besökare frågar vad man rekommenderar för öl och då svarar jag alltid med en motfråga om vad de gillar för typ av öl. Flera gånger, på tok för många gånger fick jag ett nästan urskuldande svar att personen gillar ljusa lageröl. Klat man gillar en god lager! Absolut inget att skämmas för. Av folks kommentarer så behöver vi inte skämmas för Bergslagern

Stort tack till alla ni som kom förbi vår monter, nu börjar vi ladda för Falköpings Ölfestival på Vilhelmsro den 18 maj. Skål på er!

Laddar för Ölfestival i Skövde

Vi håller på och förbereder oss för kommande helg i Skövde. Skövde Öl och Whiskymässa slår upp portarna klockan 16:00 på fredag och då ska vi stå redo med våran monter. Vi fick ett fantastiskt mottagande förra året och massvis med beröm för ölen. I år har vi med oss nya öl på pumparna. Vi har Tranan, en sydtysk vete öl som vi tog fram inför vår egna festival i maj förra året. Veteöl är ingen stor kategori i av öl men jag gissar att många vill smaka. Fyren heter vår IPA som lanserades på Systembolaget i augusti förra året. Den är torrhumlad med Cascade men vi har med oss Fyrvaktaren istället, samma IPA i basen men den här är torrhumlad med Bobek som är mera kryddig och blommig än Cascade. Till IPA-träsket får vi räkna in For together we cannot fail. En DIPA brygd på den starkare ”first running”-vörten. På den fjärde kranen kommer vi ha en SurPA, en syrlig Pale Ale med lite sköna funkiga undertoner. It’s you and me against the World kid är den döpt till.

Vi kommer givetvis att ha vårt ordinarie sortiment med på flaska så att man kan få pröva S:t Olof, Falonia Ljus, Ekebergsbärs, Fyren, Bergslager eller Frans Johan. På tal om Frans Johan så kommer vi förhoppningsvis att kunna erbjuda något lite udda. Jag har en idé om hur vi ska kunna erbjuda självrunnen Frans Johan ur ett fat direkt på bardisken. Tanken är att imitera caskförfarandet så mycket som möjligt. Den kommer vara betydligt mindre kolsyrad, lite varmare och även om vi inte riktigt kommer kunna nå upp till den fantastiska nivån hos en äkta cask tror jag att det kan bli en favorit hos många.

Hoppas vi syns på Skövde Öl och Whiskymässa