Min morfar sjöng alltid en lite strof när han drack kaffe… “Kaffetåren den bästa är, av alla jordiska drycker” Inte ens min morfar hade alltid rätt 🙂
Det är så gott att vara tillbaka på jobbet! Jag antar att det kan låta som en lögn för vissa men jag har inget alls emot det. Bara en sådan sak som förmiddagskaffe i lugn och ro. Tio minuter för att bara fundera på kanske ingenting, Australien eller regn. Regn är ett vanlig samtalsämne känns det som just nu. Regn är vatten och vatten är bra för av vatten gör vi öl! Och Läsk! Och Tonic Water!
Det är inte bara det att jag trivs med att vara tillbaka i rutiner som gör att jag gillar att semestern är slut. Vi har så mycket roligt på gång på bryggeriet. Puben är givetvis en av de stora förändringarna men jag har även andra roliga saker att se fram emot. En ny läsk och en ny tonic är på gång. Kommer om tre, fyra veckor skulle jag tro. Julölen ska bryggas och hösten innebär högtryck på Julmusttillverkningen.
Sedan ska vi börja fundera på nästa års tillfälliga släpp. Två har jag nästan spikat men två stycken är kvar att bestämma. Ni får gärna komma med förslag på typer av öl ni vill se från oss. Tillfälligt släpp innebär att vi kan ta ut svängarna något från mittfåran av öl. Idéerna är många och det är nu det ska förverkligas.
Även när det gäller arbetsrutinerna kommer det att ske förändringar. Ökad försäljning innebär att vi måste ändra i lagret. Det är lite att fundera på, problem att lösa men jag vet att det finns lösningar så då är det roligt att jobba med det.
Inte minst är det skönt att semestern tar slut för hur skulle jag annars kunna börja längta efter nästa semester?
Gillar du humlig öl? Den 12 augusti är
TEMA-kvällen för dig. Vi kommer då att prata humle på tvären,
höjden, längden och lite från sidan. Vi kommer provsmaka minst
fyra sorters humlig öl, prata om varför humle inte är nödvändigt
i öl och varför vi älskar den i ölen. Vi kommer prata om olika
tekniker, vilka vi använder idag på Nya Victoria och vilka jag
skulle vilja använda. Temperatur för hopstand, tider för
whirlpoolen, you name it. Vi kommer prata olika ölstilar och vad
humlen förväntas bidra till dem. Givetvis lite om odling, svenska
humles potential. En kväll med högt i tak där inga frågor är fel
så länge de handlar om humle och där ni gäster gärna får bidra
med era syndpunkter om humle. Vad är för lite, vad är för mycket?
Kan det bli för mycket?
En intressant och
helt irrelevant fråga på samma gång. Man kan svara smalt och
brett. Självsäkert eller med ödmjukhet. Bara att välja att vraka.
Hade ni frågat mitt 35-åriga jag så hade jag glatt gett ett enkelt
och självsäkert svar. Jag hade troligen också lagt till att man
direkt kan känna det i smaken. Ett sådant svar får ni inte från
mig numera.
Bergslager
Ekebergsbärs
Bergslager och Ekebergsbärs är två bra exempel på lager respektive ale
Eftersom detta är
en blogg så kör vi ett lite mera utförligt svar. Inte heltäckande
men så gott som mitt kunnande förmår utan att skriva en hel bok i
ämnet. För det finns sådana böcker för den som vill läsa. Inget
litet ämne alltså.
Om vi börjar med
att titta vad Alkohollagen (2010:1622) 8 § Med
öl avses en dryck som framställts genom jäsning med torkat eller
rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne.
Man ska alltså använda malt när man brygger men det kan vara
mältad havre, vete, majs, råg eller varför inte korn som är
vanligast. Normalt brygger man alltså öl på mältat korn. Jag ber
att få återkomma om vad mältningen är men kortfattat kan man
beskriva det som en process för att få fram sockret i kornet. Fast
det måste inte vara enbart mältad säd utan det kan även vara
andra saker som vanligt rörsocker men huvuddelen ska vara malt. Om
man inte mältar kornet, havren eller rågen så kallas det för
råfrukt. Inte helt ovanligt i öl av olika anledningar. Guinness
Stout lär ursprungligen ha innehållit omältat korn för
maltskattens skulle. Vet inte om det är sant, det finns så många
skrönor i ölvärlden.
Både lageröl och ale kan således innehålla en del råfrukt,
d.v.s. icke mältat spannmål. En klassisk och bespottad ingrediens
är majs. På 1800-talet började bryggare använda majs i ölen för
att skapa en mindre tung och kraftig öl. Majs i sig var inte
billigare utan man började använda det för att ge ölen den
karaktär som man ville. En lättare kropp, ljusare färg och mindre
sötma. Enligt vad jag har fått höra, se det som obekräftat rykte
men det skulle absolut kunna vara sant så innehöll Heineken en inte
ovesentlig andel råfrukt på 1990-talet men då av ekonomiska skäl.
När sedan vi konsumenter blev mera medvetna om vad vi drack blev det
ett försäljningsargument med helmaltsöl. Öl som bara brygdes på
malt och ingen råfrukt alltså och då slopade Heineken råfrukten i
sitt recept.
Lageröl och ale kan alltså ha samma maltkomposition och samma
humlesorter också för den delen. Skillnaden ligger i jästen.
Lagerjäst trivs i lägre temperaturer, typ 8-12 grader Celsius medan
ale jäser man normalt 16-21 grader eller ännu högre om vi pratar
belgiska öl. Lagerjäst sägs ge rena, maltiga smaker medan alejäst
ger fruktiga smaker. Fast jag har fått druckit öl jäst med alejäst
som har haft tydlig lagerölskaraktär, helt fria från alejästens
karekteristiska fruktighet. Jag har även druckit öl jäst med
lagerjäst som har plockat fram undertoner av fruktighet och inte
minst den fyllighet som normalt sammankopplas med alejästen.
Veteöl då? Är det lager eller ale? Strikt tekniskt kan man nog
hävda ale men för att brygga en bra veteöl så behöver man en
veteölsjäst. Kort kan man säga att det är en jäst som producerar
aromer av kryddighet, nejlika och inte minst banan. Man jäser varmt
så nog är det ale.
Stout, hörde jag någon säga porter? Detta förvirrande begrepp stout/porter får nog räknas som både och. Det finns många exempel på alejästa stout medan en klassisk baltisk porter ska jäsas med lagerjäst.
Slutsats, strunta i jästen, smaka på ölen. Gillar ni det ni smakar
så är det bara att tömma glaset och skaffa sig en flaska till. En
klassisk lageröl har tydlig sädig smak medan dito ale är fruktig
och maltig. Gärna med en karamellton.
Om man hade gillat
den sortens marknadsföring som tassar i utmarken av vad som är
verkligt och sant, då hade vi säkerligen hävdat vårt ursprung
ända tillbaka till 1856 då herrarna Österberg, Hollender och
Lundberg gick samman och startade vad som inte helt utan diskussion
kan kallas för Falköpings första industri. Min källa på det
påståendet och det mesta övriga som jag skriver om här är Åke
Schortz bok om Bryggeriaktiebolaget Nya Victoria. Låt oss dock lämna
Disponent Schortz och ta det från början.
De var några fler arbetare på bryggeriet då i början av 1900-talet när bilden togs. Fotot är hämtat från Digitalt museum
Herrarna Österberg,
Hollender och Lundberg såg alltså möjligheten till att starta en
lukrativ rörelse. Det slumrande Falköping var inte mycket till stad
men om jag har förstått rätt så hade man redan nu beslutat att
järnvägen skulle passera nära Falköping och då skulle givetvis
staden expandera. Falköpings Bryggeribolag bildades och man hämtade
bryggerikunnande från Borås i form av F.A. Jansson. Om det är han
eller någon av hans efterföljare som kommer med kunskapen om hur
man brygger öl av Bayersk typ är oklart men snart nog byter man
namn till Falköpings Bayerska Bryggeri för att markera att man inte
bara bryggde det mindre populära svenskölet.
1872 har staden växt
rejält och detta då mycket tack vare järnvägsstationen vid
Ranten. Ett nytt bryggeri hade startats och de konkurrerade inte bara
om kunderna utan började också använda namnet Falköpings Bayerska
Bryggeri. Det blivande Victoriabryggeriet ändrar sitt namn till
Falköpings Gamla Bayerska Bryggeri. Uppgifterna kommer som sagt från
endast en källa och man blir ju nyfiken på hur stämningen var
mellan de två bryggerierna om det ena helt sonika började använda
det andras namn?
Delar av bryggverket, lite större än dagens med all säkerhet men jag har inte hittat någon uppgift om hur stort. Fotot kommer från Falbygdens Museums samlingar
1882 så sker en
eldsvåda på bryggeriet och mycket blir förstört. Man samarbetar
med Pripps i Göteborg under tiden man bygger ett nytt bryggeri och
precis som tidigare så bygger man ett för den tiden toppmodernt
bryggeri med stor kapacitet. Nytt bryggeri ger också anledning till
att byta namn och följdriktigt ändrar man 1 oktober 1883 namnet
till Ångbryggeriet Victoria. Att då namnet Victoria kom med beror
på att den blivande kungen Gustav V, senare även känd som
tenniskungen, några år tidigare gift sig med med Victoria af Baden
och många företag döptes till hennes ära.
1890 är det dags
för sista ombildas företaget till ett aktiebolag och namnet blir
Bryggeriaktiebolaget Victoria. Detta namn används sedan i framgång
och motgång fram till 1951 då AB Pripp & Lyckholm köper
bolaget. Början på 1900-talet är framgångsrik och företaget ger
god avkastning under 1900-talets första decenium för att sedan
plötsligt få finansiella svårigheter. Första världskriget med
dess ransoneringar underlättar inte. Det saknas drivmedel för att
köra ut ölen, man tvingas återanvända korkar till flaskorna. Det
går så långt att bryggeriet försätts i konkurs 1917 och övertas
då av Theodore Egnell. Egnell redan ett flertalet bryggerier.
Karlstad, Kristinehamn, Sunne, Torsby för att nämna några men
också i Skara och Bryggeri Nordenstjernan i Skövde. 1918 drabbas
bryggeriet åter igen av brand och man tvingas åter igen bygga upp
på nytt. Denna gången bygger man dock inget nytt mälteri. Redan
1919 säljs bryggeriet till Ruben Schortz som varit verksam i
Västerås men som ursprungligen var född i Falköping. Ett
ekonomiskt framgångsrikt 1920 tal gör det möjligt för nya ägaren
att rusta bryggeriet med modern utrustning i form av kylmaskin,
lagertankar samt ny tappanläggning. 1930-talet blir kärvare med sin
allmäna kris och sedan kommer det bli ytterligare värre under andra
världskriget med nya ransoneringar. Bryggarna i Skaraborg försöker
förhandla sig fram till ett gemensamt bolag men förhandlingarna
bryter samman och 1951 säljs alltså Victoria till Pripps &
Lyckholm. Pripps & Lyckholm driver verksamheten vidare under ett
år men 1952 lägger man ner öltillverkningen och 1953 produceras
sista läskedrycken. Därefter används bryggeriet som dryckesdepå
fram till 1970-talet. Hur länge Pripps använder varumärket vet jag
inte, vore också intressant att veta. Åke Schortz, den siste
disponenten på bryggeriet fortsätter sin verksamma bana inom
Prippskoncernen.
Vår koppling med
det gamla bryggeriet är således klen. Ingen utrustning, inga
lokaler har vi kvar. De gamla recepten lyser med sin frånvaro.
Namnet, den geografiska platsen Falköping har vi gemensamt men detta
till trotts så kan jag bara tala för mig själv och vill då påstå
att sakta men säkert så byggs en stark känsla av samhörighet upp.
När jag läser om Jansson, Hollender, J.O. Leffler och inte minst
far och son Schortz så väcks något slags band till liv. Vi för
tanken på ett lokalt bryggeri vidare. Kan själv är bäste dräng
eller hur ordspråket nu lyder. Då liksom nu kändes ett lokalt
bryggeri angeläget. Med oss lever den stolta bryggartraditionen
vidare i Falköping
Ölkultur, främjande
av ölkunnandet, glädjen över att kunna själv, att få pröva
många nya saker. Där i ligger mycket av drivkraften för mig
personligen men även för bryggeriet i stort. Många idéer och
tankar har funnits men i söndags när vårsolen gladde oss med sin
närvaro så tillbringade jag hela dagen inne för att brygga öl.
Dels bryggde jag själv en omgång Tranan men grabbarna från
Ållebärs var på besök och brygde en IPA.
Det blev en väldigt
trevlig dag men med mycket frågetecken efteråt, det var mycket som
inte alls blev som det skulle men det kan bli bra i slutet
fortfarande. Trilskande pump, borttappad plugg, oväntat lågt utbyte
förbyttes i otroligt högt, oväntat mörk färg. Frågan är hur,
var och varför felen uppstod.
Anledningen till att
Ian och Erik knackade på dörren var att de gärna vill visa upp sig
på Falköpings Ölfestival den 16 maj. Vi har planerat detta länge
men nu blev det av. Rent lagtekniskt så är det Nya Victoria som har
bryggt. BNV har köpt in ingredienserna, det vanliga kranvattnet
användes och inte minst ölen står nere på bryggeriet och jäser.
Däremot så användes Erik och Ians vanliga bryggverk och det är
deras bryggning rakt igenom. Mitt bidrag kommer vara att sköta
torrhumlingen. Om typ tre veckor ska de komma tillbaka, vi
provsmakar, mäter och slår över ölen i ett corneliusfat.
Slutligen den 16 maj så kommer en alldeles speciell IPA att flöda
ur kranarna på Vilhelmsro.
Stort tack till ÅlleBärs för en
väldigt trevlig söndag.
Erik och Ian förbereder tillsättandet av jästen. Notera silen Ian håller i, det var inte riktigt allt som blev som man tänkt den här dagen.
I början av
september blev jag upphämtad efter jobbet av tre herrar. Andreas
från Åsalids Bryggeri kompletterat med Hjalmar och Mattias från
Nya Victoria. Målet för resan var en plats med både charm,
historik och ölintresse. Hjo Bryggeri startades 1926 och har bryggt
svagadricka sedan dess. För några år sedan så utökades
produktionen med lageröl. Hjo Bryggeri med Anders Siberg i spets
hade bjudit in oss, Åsalid, Marbäck och Sandhems bryggeri för en
lite träff.
Till Hjo hittar jag efter många besök på Hjo
Slöjdmässa men nu var det lite bakgator, 70-talsvillor och fler
vänster än högersvängar och vips så stannade vi på en bakgård
med rappade väggar. Någonstans doldes det nylagda plåttaket och
den grå ståldörren från 2000-talet av det faktum att här har Hjo
bryggeri legat sedan 1926. Det var Uno Blixt farfar som startade
bryggeriet och Uno brygger fortfarande svagdricka med gamla metoder
som t.ex. vedeldad panna. Hur läckert som helst.
Givetvis var
det rundvisning först och vi pratade silplåtar, vörtkylning,
mäsktemperaturer och en massa annat medan Anders brassade lite
chiliconcarne på en muurrika. Till maten blev det väldigt mycket
bryggeriprat, om öltyper, Systembolagets nyckfullhet vad det gäller
etiketter, svårigheten att komma runt restaurangernas avtal med de
stora bryggerierna.
Att vi bryggare träffas så här, i all anspråkslöshet, är viktigt. Alla har vi olika lösningar på liknande problem och vi kan alla lära oss av varandra. En klyscha i allra högsta grad men helt sann. Förövrigt, vem har någonsin tackat nej till en god chili?
Sen kväll, det blir enklast så eftersom vi är hobbybryggerier i varierande grad alla fem.
18 maj, kl 17-23 och att det är på Vilhemlsro gårdscafé i Falköping har varit spikat ett tag men nu är även resten klart.
Till exempel kommer gamla bekanta bryggerier såsom Åsalid, Qvänum, Marbäck och Nya Victoria så såklart. Men också två nya bekantskaper, Bustad och Hjo.
Ni som varit där tidigare vet att det inte är som till exempel ölmässan i Göteborg eller Skövde. Mycket mer gemytligt och familjärt och man har faktiskt möjlighet att prova öl från alla bryggerier som är med.
Kanske ett steg närmare Vintersanatoriets slutgiltiga smaker men troligen är det en bit kvar till det slutgilltiga steget.
Igår buteljerade vi
Kvarnen så nu finns allt i lager igen. Känns skönt. Det börjar
tryta på Fyren men nästa bryggning fick sin dos torrhumling
(cascade) efter buteljeringen igår så den är under kontroll även
den. Standardbryggandet går nu in i sin lite lugnare fas medan
istället provbryggandet skjuter fart. Målsättningen från
bryggruppen sida är att det ska provas minst tre nya varianter varje
månad. I januari bryggde vi en APA, en DIPA och en pilsner. Februari
så plockade vi fram en berliner weisse, och något jag har kallat
SurPA, en syrlig Pale Ale och vi prövade även att torrhumla Fyren
med en ny humlesort i form av Bobek. I Mars nu har det varit svart,
helt nattsvart nära nog med en alkoholsvag porter samt en mäktig
imperial stout på närmare tio procent. En lite starkare bitter
fullbordar trissen i mars månad. Med pilsnern som bromsar upp lite
så får vi nu vänta lite för jäsplatserna är för tillfället
upptagna. Förhoppningsvis får jag över lite i fat under kommande
vecka så jag kan provbrygga något mera i mars månad. Kanske en
rököl till ölfestivalen den 18 maj eller lite skruvande på
julölen som vi hoppas släppa i år. Eller en veteöl för visst
vill vi ha ännu en Jubilee Line med till festivalen. Funderar på en
Hopfenweissen, vad tror ni om det?
Missade du mässan i Skövde, vill du pröva något av det jag skriver om?
APA – Privatimport – Namn: Worlds you wrote DIPA – Slut Fyrvaktaren – Slut Pilsner: Inte klar ännu Berliner Weisse – Folköl, köpes på bryggeriet – Heaven Help Me SurPA – against the world – jag återkommer Resterande är fortfarande i jäshinkar
För ett år sedan var vi väldigt nöjda när vi hade tre sorter i lager. Lite nu och då så blev det slut på någon av våra då fyra ordinarie sorter. Falonia Ljus, Falonia Mörk, S:t Olof och Frans Johan. I November 2017 bestämde vi att Kvarnen skulle inte bara bryggas för sommarhalvåret och MaltaJohannamarknaden utan året runt. Det blev vår femte ordinarie sort och det blev givetvis ytterligare lite besvärligt att hålla alla i lager. I teorin räcker våra tre tankar men i praktiken, med de svängningar vi har i konsumtionen under året så fungerar det inte alltid. Under 2018 har vi lagt till ytterligare fyra sorter. Det är Bergslager, Tranan, Fyren och Ekebergsbärs men vi valde också att plocka bort Falonia Mörk på grund av vikande försäljning. Väldigt synd för Disponent Karlström eftersom det var något av ett skötebarn för honom.
Hela 40% var ökningen på Systemboalgsförsäljningen förra året och det ser inte uta att minska i år, tvärt om. Mycket roliga bekymmer.
Under hösten 2018 blev det extra stressigt, mest på grund av att Disponenten var tvungen att dra ner lite på sitt bryggeriarbete från två dagar i veckan till en dag. Resten av arbets sker på kvällar och helger.
Detta kopplat med all den julöl som vi behövde brygga så sjönk sakta med stadigt lagret under hösten. Fast den största anledningen var att vi sålde mer öl än väntat, Bergslager var slut redan i slutet av oktober, S:t Olof någon vecka senare, Fyren och Tranan tog slut runt Lucia. I mitten av december buteljerades S:t Olof och Bergslager så dessa ihop med Ekebergsbärs var allt vi hade i lagret i början av året. Tre sorter kändes väldigt fjuttigt och snopet medan vi i början av 2018 var nöjda med tre sorter i lagret.
Denna veckan kommer Frans Johan åter i lager och Kvarnen jäser redan i tanken så om två veckor hoppas vi kunna säga igen att vi har allt åter i lager igen. Då är det bara att börja om med de andra sorterna som börjar ta slut i lagret. Stort tack alla ni som köper vår öl och jag hoppas att ni har förståelse om alla sorter inte allti finns i lager.
Bryggeriet hade lite tekniska problem med hemsidan under hösten och då valde vi att börja om från början och lansera en helt ny hemsida!
Så under vintern har vi jobbat med att få till en sida som vi hoppas ni kommer tycka är både snygg och informativ. Vi fyller på allt eftersom med mer information och har som avsikt att även blogga ganska flitigt så kolla in här regelbundet för få de senaste som hänt kring bryggeriet.