Om man hade gillat den sortens marknadsföring som tassar i utmarken av vad som är verkligt och sant, då hade vi säkerligen hävdat vårt ursprung ända tillbaka till 1856 då herrarna Österberg, Hollender och Lundberg gick samman och startade vad som inte helt utan diskussion kan kallas för Falköpings första industri. Min källa på det påståendet och det mesta övriga som jag skriver om här är Åke Schortz bok om Bryggeriaktiebolaget Nya Victoria. Låt oss dock lämna Disponent Schortz och ta det från början.
Herrarna Österberg, Hollender och Lundberg såg alltså möjligheten till att starta en lukrativ rörelse. Det slumrande Falköping var inte mycket till stad men om jag har förstått rätt så hade man redan nu beslutat att järnvägen skulle passera nära Falköping och då skulle givetvis staden expandera. Falköpings Bryggeribolag bildades och man hämtade bryggerikunnande från Borås i form av F.A. Jansson. Om det är han eller någon av hans efterföljare som kommer med kunskapen om hur man brygger öl av Bayersk typ är oklart men snart nog byter man namn till Falköpings Bayerska Bryggeri för att markera att man inte bara bryggde det mindre populära svenskölet.
1872 har staden växt rejält och detta då mycket tack vare järnvägsstationen vid Ranten. Ett nytt bryggeri hade startats och de konkurrerade inte bara om kunderna utan började också använda namnet Falköpings Bayerska Bryggeri. Det blivande Victoriabryggeriet ändrar sitt namn till Falköpings Gamla Bayerska Bryggeri. Uppgifterna kommer som sagt från endast en källa och man blir ju nyfiken på hur stämningen var mellan de två bryggerierna om det ena helt sonika började använda det andras namn?
1882 så sker en
eldsvåda på bryggeriet och mycket blir förstört. Man samarbetar
med Pripps i Göteborg under tiden man bygger ett nytt bryggeri och
precis som tidigare så bygger man ett för den tiden toppmodernt
bryggeri med stor kapacitet. Nytt bryggeri ger också anledning till
att byta namn och följdriktigt ändrar man 1 oktober 1883 namnet
till Ångbryggeriet Victoria. Att då namnet Victoria kom med beror
på att den blivande kungen Gustav V, senare även känd som
tenniskungen, några år tidigare gift sig med med Victoria af Baden
och många företag döptes till hennes ära.
1890 är det dags
för sista ombildas företaget till ett aktiebolag och namnet blir
Bryggeriaktiebolaget Victoria. Detta namn används sedan i framgång
och motgång fram till 1951 då AB Pripp & Lyckholm köper
bolaget. Början på 1900-talet är framgångsrik och företaget ger
god avkastning under 1900-talets första decenium för att sedan
plötsligt få finansiella svårigheter. Första världskriget med
dess ransoneringar underlättar inte. Det saknas drivmedel för att
köra ut ölen, man tvingas återanvända korkar till flaskorna. Det
går så långt att bryggeriet försätts i konkurs 1917 och övertas
då av Theodore Egnell. Egnell redan ett flertalet bryggerier.
Karlstad, Kristinehamn, Sunne, Torsby för att nämna några men
också i Skara och Bryggeri Nordenstjernan i Skövde. 1918 drabbas
bryggeriet åter igen av brand och man tvingas åter igen bygga upp
på nytt. Denna gången bygger man dock inget nytt mälteri. Redan
1919 säljs bryggeriet till Ruben Schortz som varit verksam i
Västerås men som ursprungligen var född i Falköping. Ett
ekonomiskt framgångsrikt 1920 tal gör det möjligt för nya ägaren
att rusta bryggeriet med modern utrustning i form av kylmaskin,
lagertankar samt ny tappanläggning. 1930-talet blir kärvare med sin
allmäna kris och sedan kommer det bli ytterligare värre under andra
världskriget med nya ransoneringar. Bryggarna i Skaraborg försöker
förhandla sig fram till ett gemensamt bolag men förhandlingarna
bryter samman och 1951 säljs alltså Victoria till Pripps &
Lyckholm. Pripps & Lyckholm driver verksamheten vidare under ett
år men 1952 lägger man ner öltillverkningen och 1953 produceras
sista läskedrycken. Därefter används bryggeriet som dryckesdepå
fram till 1970-talet. Hur länge Pripps använder varumärket vet jag
inte, vore också intressant att veta. Åke Schortz, den siste
disponenten på bryggeriet fortsätter sin verksamma bana inom
Prippskoncernen.
Vår koppling med det gamla bryggeriet är således klen. Ingen utrustning, inga lokaler har vi kvar. De gamla recepten lyser med sin frånvaro. Namnet, den geografiska platsen Falköping har vi gemensamt men detta till trotts så kan jag bara tala för mig själv och vill då påstå att sakta men säkert så byggs en stark känsla av samhörighet upp. När jag läser om Jansson, Hollender, J.O. Leffler och inte minst far och son Schortz så väcks något slags band till liv. Vi för tanken på ett lokalt bryggeri vidare. Kan själv är bäste dräng eller hur ordspråket nu lyder. Då liksom nu kändes ett lokalt bryggeri angeläget. Med oss lever den stolta bryggartraditionen vidare i Falköping