Fantastiskt kul med en ny buteljeringsanläggning

Jag har alltid gillat att lära mig nya saker. Framförallt teoretiska grejor, eller praktiska saker med någon slags mönster som makraméknytning, trådslöjd, virkning, ljusstöpning. Saker där man får samma resultat om man gör samma sak och ett nytt om man ändrar det man gör. Jag kan även lägga ner mycket tid på enformig träning. Eftersom jag inte har någon större bollkänsla så krävdes det mycket övande innan jag klarade av att jonglera. Att mina föräldrar inte tröttnade när jag övade mot väggen i hallen hemma. Står man tät intill en vägg så får man lite extra hjälp om bollarna åker framåt liksom men det tar tid.

Vår fantastiska Pontummaskin får lite välbehövlig Kärlek! Service av Robert från Pontum och jag passade på att lära mig lite mera om maskinen. Kunskap är nyckeln till framtiden.

Jag har alltså tålamod med enformiga saker men något som definitivt prövar mitt tålamod är saker där jag inte förstår förändringen. Nu har jag delvist ställts inför en sådan utmaning. Bryggeriet har köpt in en begagnad, snabbare, bättre och mera komplicerad buteljeringsmaskin. Vår gamla Sputnik har tjänat oss väl men nu var det dags för uppgradering. Det fanns flera anledningar där ekonomi var en viktig del. Den här kommer att vara snabbare och då får vi lägre buteljeringskostnad.

Fast just nu går det knappast snabbare. Med vad som känns som tusen inställningar och hundratals sätt att göra fel på så tar det tid. Den gamla Sputniken kunde jag nästan starta upp med förbundna ögon, bara med hjälp av hörseln. Rengöringen gick på rutin kan man lugnt säga och så även själva buteljerandet.

Den nya maskinen är på ett sätt lättare men jag måste komma in i den. Rengöringen kommer snart att sitta för även om jag absolut skulle kunna köra dubbla buteljeringar på en dag nu så gör jag inte det bara för att få öva alla rutiner runtomkring. Idag t.ex. hade vi kört cirka hundra flaskor innan jag kom på att jag inte hade kopplat in vattenslangen så att den kunde skölja flaskorna vid utmatning. Vi började försiktigt och körde med en fart av cirka 450 flaskor i timmen men allt eftersom så höjde vi tempot. Jag missade att mäta hur fort det gick men plötsligt så stod maskinen still mitt i buteljeringcykeln och bara bubblade. Det var fruktsodan i tanken som var slut och vi var färdiga.

En kompakt maskin har många fördelar men en följ är givetvis att det ofta är trångt att komma åt.

Precis som med Sputniken så kör jag inte själv inledningsvis utan vi är två men målet är att jag ska klara av att köra den själv. Får se om det lyckas men å andra sidan är det bara någon dryg timme som jag behöver hjälp och när vi har trimmat in både oss själva och maskinen så ska det nog gå att tömma en tank på under 60 minuter.

Visst låter jag optimistisk? Jag kan garantera att det varierar. Vi fick hjälp av Anton Holst som tidigare jobbade på Qvänum att starta upp maskinen och då gick det bra. När vi skulle köra själva första gången så fipplade jag till lite olika grejor så trotts telesupport från både Qvänum och Bustad samt Robert Carlgren på Pontum så tog det närmare två timmar innan vi kom igång och inte ens då fungerade det särskillt smidigt. Förra veckan fick vi t.om. Avbryta Fruktsodebuteljeringen men som tur var kunde vi få Service av Pontum. Imorgon ska vi buteljera igen, undrar hur det går då. Som det är nu känns det som om det kan gå lite hur som men sakta, bit för bit, så lägger jag mer och mer kunskap till mitt handlande och sakta över går mitt handlande från nära nog slumpmässigt till vanebildande.

Dags för Importantare

Den här veckan skickar vi ut en ny öl till Systembolagets butiker. Sedan två veckor finns den på depån i Örebro och den 6 februari sparkar försäljningen igång av IMPORTANTARE eller ”Education is important but brewing beer is importantare” som ölens fulla namn är. Inser nu att det blir lite som Brailanska fotbollsspelare. Långt namn i passet och ett kort och kärnfullt artistnamn. Zico, Müller å den mest berömde Pelé. Importantare går i bryggeriet kort och gott under benämningen TF1. Vilket i sin tur kanske mest låter som en robot i en amerikanske riddarsaga med konstiga svärdsfäktningar i en avlägsen framtid när vi är otroligt högteknologiska på allt annat än att slåss man mot man.

TF1 står för att det är årets första tillfälliga öl som vi släpper och det är alltså en lite sötare porter med tydliga, rostade toner, en öl som är ett par snäpp kraftigare än vår havrestout, S:t Olof. Viss fruktighet finns även om den övertrumfas av kraftigt rostade toner. Ölen mjukas upp av en tilltagen sötma som delvis kommer från mjölksocker men mest från restsötman. En närvarande, värmande alkohol på 5,6% som inte tar över på något vis utan detta är en förrädiskt lättdrucken öl.

Porter och stout i alla dess variationer är öl som jag verkligen älskar. Jag gillar allt med dem. Historiken, smaken, utvecklingen, missuppfattningarna, glasen, dominansen från ett specifikt irländskt bryggeri som jag inte nämner vid namn och inte minst att malten får dominera så fullständigt.

Namnet, ölen och receptet är min hyllning till mig själv och det val jag har gjort. Jag har sedan sommarlovet ingen fast tjänst som lärare utan det är bryggeriet som gäller 100%. Det är inte riktigt heltid för mig ännu men tillsammans med Mattias 20% så blir det en heltid. Jag har alltså 80% jobb på bryggeriet, det mesta av de övriga 20% av en normal arbetsvecka hamnar säkerligen också på bryggeriet men en del ägnar jag åt pappaskämt vilket syns på etiketten. Äran för namnet är verkligen inte min, utan jag får skicka den vidare till en före detta kollega som hade varianten om att playing music is Importantare på sin t-tröja. Gissa vad han undervisade i för ämne? Tvivlar på att han var först men varför ska man fakta-kolla allt här i livet? Om jag får bestämma så kommer det bli en tradition att jag i början av året får släppa en favoritöl, med det enligt mig perfekta namnet och den perfekta storyn bakom. Jag har redan flera idéer för 2024.

I malten bör glädjen!

Pelé, Edson Arantes do Nascimento
Zico, Arthur Antunes Coimbra
Müller, Luiz Antônio Correia da Costa

Lageröl eller ale, vad är skillnaden?

En intressant och helt irrelevant fråga på samma gång. Man kan svara smalt och brett. Självsäkert eller med ödmjukhet. Bara att välja att vraka. Hade ni frågat mitt 35-åriga jag så hade jag glatt gett ett enkelt och självsäkert svar. Jag hade troligen också lagt till att man direkt kan känna det i smaken. Ett sådant svar får ni inte från mig numera.

Eftersom detta är en blogg så kör vi ett lite mera utförligt svar. Inte heltäckande men så gott som mitt kunnande förmår utan att skriva en hel bok i ämnet. För det finns sådana böcker för den som vill läsa. Inget litet ämne alltså.

Om vi börjar med att titta vad Alkohollagen (2010:1622) 8 § Med öl avses en dryck som framställts genom jäsning med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne.

Man ska alltså använda malt när man brygger men det kan vara mältad havre, vete, majs, råg eller varför inte korn som är vanligast. Normalt brygger man alltså öl på mältat korn. Jag ber att få återkomma om vad mältningen är men kortfattat kan man beskriva det som en process för att få fram sockret i kornet. Fast det måste inte vara enbart mältad säd utan det kan även vara andra saker som vanligt rörsocker men huvuddelen ska vara malt. Om man inte mältar kornet, havren eller rågen så kallas det för råfrukt. Inte helt ovanligt i öl av olika anledningar. Guinness Stout lär ursprungligen ha innehållit omältat korn för maltskattens skulle. Vet inte om det är sant, det finns så många skrönor i ölvärlden.

Både lageröl och ale kan således innehålla en del råfrukt, d.v.s. icke mältat spannmål. En klassisk och bespottad ingrediens är majs. På 1800-talet började bryggare använda majs i ölen för att skapa en mindre tung och kraftig öl. Majs i sig var inte billigare utan man började använda det för att ge ölen den karaktär som man ville. En lättare kropp, ljusare färg och mindre sötma. Enligt vad jag har fått höra, se det som obekräftat rykte men det skulle absolut kunna vara sant så innehöll Heineken en inte ovesentlig andel råfrukt på 1990-talet men då av ekonomiska skäl. När sedan vi konsumenter blev mera medvetna om vad vi drack blev det ett försäljningsargument med helmaltsöl. Öl som bara brygdes på malt och ingen råfrukt alltså och då slopade Heineken råfrukten i sitt recept.

Lageröl och ale kan alltså ha samma maltkomposition och samma humlesorter också för den delen. Skillnaden ligger i jästen. Lagerjäst trivs i lägre temperaturer, typ 8-12 grader Celsius medan ale jäser man normalt 16-21 grader eller ännu högre om vi pratar belgiska öl. Lagerjäst sägs ge rena, maltiga smaker medan alejäst ger fruktiga smaker. Fast jag har fått druckit öl jäst med alejäst som har haft tydlig lagerölskaraktär, helt fria från alejästens karekteristiska fruktighet. Jag har även druckit öl jäst med lagerjäst som har plockat fram undertoner av fruktighet och inte minst den fyllighet som normalt sammankopplas med alejästen.

Veteöl då? Är det lager eller ale? Strikt tekniskt kan man nog hävda ale men för att brygga en bra veteöl så behöver man en veteölsjäst. Kort kan man säga att det är en jäst som producerar aromer av kryddighet, nejlika och inte minst banan. Man jäser varmt så nog är det ale.

Stout, hörde jag någon säga porter? Detta förvirrande begrepp stout/porter får nog räknas som både och. Det finns många exempel på alejästa stout medan en klassisk baltisk porter ska jäsas med lagerjäst.

Slutsats, strunta i jästen, smaka på ölen. Gillar ni det ni smakar så är det bara att tömma glaset och skaffa sig en flaska till. En klassisk lageröl har tydlig sädig smak medan dito ale är fruktig och maltig. Gärna med en karamellton.

Tillbaka efter sommarsemester

Höst lanseras den 5 september på Systembolaget. Systembolaget vet inte eller vill i alla fall inte anpassa sig efter att hösten börjar den 13 september i den Karlströmskianska kalendern

Efter en lång och skön semester är jag fulladdad inför hösten. Vilken förmån det är att älska sitt jobb, att man faktiskt inte har det minsta emot att få börja jobba. Det var faktiskt så att jag gick in och smygjobbade lite sista semesterveckan. Inför semestern tömdes tankarna en efter en så vi har börjat med intensivt bryggande och jag kan berätta för er att det är varmt och svettigt att brygga. Om det fanns en tävling som hette något i stil med Wet T-shirt Brewer så hade jag vunnit lätt. Under förutsättning att tävlingen alltså gick ut på att få en så blöt t-tröja som möjligt. Jag har förstått att den mera välkända varianten av tävlingen inte alls bara handlar om att få sin t-tröja så blöt som möjligt utan att det finns andra parametrar när man ska bedöma vinnaren och då känner jag mig inte alls säker på segern längre. Den värsta dagen hade jag 34 grader varmt i bryggrummet på morgonen innan bryggningen satte igång. Vi har även flyttat runt kylaren lite så jag kan använda kylvattnet till att diska med vilket givetvis är bra men det innebär samtidig att mitt diskvatten är väldigt varmt.

Jag besparar er en bild som visar allt för mycket av min blöta t-tröja. Det räcker med ansiktet för att inse att jag bara kan vinna om endast antal liter per tröja är det som räknas. Men glad är jag!

Värmen kommer snabbt bli ett mindre problem och till slut bli en tillgång i takt med att temperaturen faller nu när hösten närmar sig. Vi har levererat upp de första lådorna Höst till depån i Örebro och under nästa vecka kommer vi att leverera ut till butikerna. Den kommer finnas i Falköping, Skövde COOP, Skövde Torget, Mullsjö, Habo, Tidaholm, Skara, Götene, Vara och Herrljunga.

Ut med det gamla och in med det nya

Nytt och fräscht! Med ett större bryggverk så räcker inte litermåtten till för att väga upp humlen. Tänk vad roligt det är med nya saker.

Hela våren har gott i rubrikens tecken känns det som. I huvudet tänkte jag ut det här inlägget redan i februari när Ulf Eng kom med den färdiga rampen. Sedan vi köpte vår buteljeringsmaskin, XRB-16 alias Sputniken, så har vi kört in hela pallar med glas. Jag snickrade ihop en ramp som test men den har sedan blivit kvar. Den har fallit i bitar och jag har lappat. Jag knäckte den när vi började buteljera i klart glas för de pallarna är större och tyngre. Återigen en ihoplappning så nu var den rejält sliten. Fast nu har vi en ny fin ramp.

Ut med det gamla och in med det nya: Nya bryggverket, en Braumeister 500 liter, är nu installerad och vi kör för fullt med den. Fyra till fem bryggningar i månaden är takten för tillfället. Det är en fröjd och så här en månad efter bytet när vi nu är redo att slänga ut det gamla bryggverket så sker det helt utan nostalgiska besvär. Jag kan bara förundras över att jag orkade med 150 bryggningar på den.
Ut med det gamla och in med det nya: Den gamla, lite slitna trotjänaren, Monster Millen är nu ersatt med en högeffektiv Roppi 600. 40-60 minuter tog det mig att krossa de cirka 50 kilogramen malt som gick åt till en bryggning i gamla bryggverket tar nu cirka 15 minuter för den dubbla mängden som går åt i Braumeistern.

Smidigt med bryggverk på hjul
Optimera bistog med truck när vi sedan skulle lyfta upp bryggverket

Inte riktigt Ut med det gamla och in med det nya men en klar förändring och enorm förbättring är de nya lokalerna. Kontoret har vi använt länge men nu är nya bryggrummet i funktion. Vi har alltså delat upp verksamheten och brygger på övervåningen och i källaren har vi kvar jäsning och buteljering. Riktigt snygga, tjusiga lokaler blev det som vi nu håller på att bo in oss i. Å nej, helt klart är det inte där uppe. Det är lite installationer kvar så t.ex. så diskar vi i platshink men det kan man stå ut med en förändringens vår som denna.

En lång och brokig historia för ett ungt bryggeri?

Om man hade gillat den sortens marknadsföring som tassar i utmarken av vad som är verkligt och sant, då hade vi säkerligen hävdat vårt ursprung ända tillbaka till 1856 då herrarna Österberg, Hollender och Lundberg gick samman och startade vad som inte helt utan diskussion kan kallas för Falköpings första industri. Min källa på det påståendet och det mesta övriga som jag skriver om här är Åke Schortz bok om Bryggeriaktiebolaget Nya Victoria. Låt oss dock lämna Disponent Schortz och ta det från början.

De var några fler arbetare på bryggeriet då i början av 1900-talet när bilden togs. Fotot är hämtat från Digitalt museum

Herrarna Österberg, Hollender och Lundberg såg alltså möjligheten till att starta en lukrativ rörelse. Det slumrande Falköping var inte mycket till stad men om jag har förstått rätt så hade man redan nu beslutat att järnvägen skulle passera nära Falköping och då skulle givetvis staden expandera. Falköpings Bryggeribolag bildades och man hämtade bryggerikunnande från Borås i form av F.A. Jansson. Om det är han eller någon av hans efterföljare som kommer med kunskapen om hur man brygger öl av Bayersk typ är oklart men snart nog byter man namn till Falköpings Bayerska Bryggeri för att markera att man inte bara bryggde det mindre populära svenskölet.

1872 har staden växt rejält och detta då mycket tack vare järnvägsstationen vid Ranten. Ett nytt bryggeri hade startats och de konkurrerade inte bara om kunderna utan började också använda namnet Falköpings Bayerska Bryggeri. Det blivande Victoriabryggeriet ändrar sitt namn till Falköpings Gamla Bayerska Bryggeri. Uppgifterna kommer som sagt från endast en källa och man blir ju nyfiken på hur stämningen var mellan de två bryggerierna om det ena helt sonika började använda det andras namn?

Delar av bryggverket, lite större än dagens med all säkerhet men jag har inte hittat någon uppgift om hur stort. Fotot kommer från Falbygdens Museums samlingar

1882 så sker en eldsvåda på bryggeriet och mycket blir förstört. Man samarbetar med Pripps i Göteborg under tiden man bygger ett nytt bryggeri och precis som tidigare så bygger man ett för den tiden toppmodernt bryggeri med stor kapacitet. Nytt bryggeri ger också anledning till att byta namn och följdriktigt ändrar man 1 oktober 1883 namnet till Ångbryggeriet Victoria. Att då namnet Victoria kom med beror på att den blivande kungen Gustav V, senare även känd som tenniskungen, några år tidigare gift sig med med Victoria af Baden och många företag döptes till hennes ära.
1890 är det dags för sista ombildas företaget till ett aktiebolag och namnet blir Bryggeriaktiebolaget Victoria. Detta namn används sedan i framgång och motgång fram till 1951 då AB Pripp & Lyckholm köper bolaget. Början på 1900-talet är framgångsrik och företaget ger god avkastning under 1900-talets första decenium för att sedan plötsligt få finansiella svårigheter. Första världskriget med dess ransoneringar underlättar inte. Det saknas drivmedel för att köra ut ölen, man tvingas återanvända korkar till flaskorna. Det går så långt att bryggeriet försätts i konkurs 1917 och övertas då av Theodore Egnell. Egnell redan ett flertalet bryggerier. Karlstad, Kristinehamn, Sunne, Torsby för att nämna några men också i Skara och Bryggeri Nordenstjernan i Skövde. 1918 drabbas bryggeriet åter igen av brand och man tvingas åter igen bygga upp på nytt. Denna gången bygger man dock inget nytt mälteri. Redan 1919 säljs bryggeriet till Ruben Schortz som varit verksam i Västerås men som ursprungligen var född i Falköping. Ett ekonomiskt framgångsrikt 1920 tal gör det möjligt för nya ägaren att rusta bryggeriet med modern utrustning i form av kylmaskin, lagertankar samt ny tappanläggning. 1930-talet blir kärvare med sin allmäna kris och sedan kommer det bli ytterligare värre under andra världskriget med nya ransoneringar. Bryggarna i Skaraborg försöker förhandla sig fram till ett gemensamt bolag men förhandlingarna bryter samman och 1951 säljs alltså Victoria till Pripps & Lyckholm. Pripps & Lyckholm driver verksamheten vidare under ett år men 1952 lägger man ner öltillverkningen och 1953 produceras sista läskedrycken. Därefter används bryggeriet som dryckesdepå fram till 1970-talet. Hur länge Pripps använder varumärket vet jag inte, vore också intressant att veta. Åke Schortz, den siste disponenten på bryggeriet fortsätter sin verksamma bana inom Prippskoncernen.

Vår koppling med det gamla bryggeriet är således klen. Ingen utrustning, inga lokaler har vi kvar. De gamla recepten lyser med sin frånvaro. Namnet, den geografiska platsen Falköping har vi gemensamt men detta till trotts så kan jag bara tala för mig själv och vill då påstå att sakta men säkert så byggs en stark känsla av samhörighet upp. När jag läser om Jansson, Hollender, J.O. Leffler och inte minst far och son Schortz så väcks något slags band till liv. Vi för tanken på ett lokalt bryggeri vidare. Kan själv är bäste dräng eller hur ordspråket nu lyder. Då liksom nu kändes ett lokalt bryggeri angeläget. Med oss lever den stolta bryggartraditionen vidare i Falköping

Bryggning 200 närmar sig

Bryggningen i måndags fick nummer 195 i registret och det är ytterligare fyra bryggningar inplanerade det här året. Bryggning nummer 200 kommer alltså att sparka igång det spännande året 2021. Vad innebär 200 bryggningar på sex år? I Snitt 33 bryggningar per år, det blir bryggning lite drygt varannan vecka. Fast det är stor skillnad på bryggningar och egentligen beror det på hur man räknar. I början räknade jag alla varianter, allting som separata bryggningar. En bryggning som delades i två batcher där den ena jäste någon grad varmare räknades som två separata i mina anteckningar.

Volymen var inte så stor på de första heller, vanligen 15-20 liter. Ibland 40 liter. Första året gjordes över 30 bryggningar.
Sedan i fjol räknar jag dubbelbryggningar, när jag brygger två gånger på samma dag för att fylla en hel tank, bara som en bryggning i anteckningarna. Malt från samma säckar, humle från samma påse, vatten från samma kran, kokade bara timmar efter varandra och sedan sammanblandade innan jästen sätts till. Känns mera naturligt så.
Av årets 34 bryggningar är 15 dubbelbryggningar, nästan hälften. Klart det kommer bli bra med nya bryggverket. När det är installerat är dubbelbryggningarna (de tar cirka elva timmar att göra när det går bra) ett minne blott. Vi är många som längtar efter 2021

Klart vi påverkas av Coronaviruset

Nu har vi lätt tillgång till övervåningen, snart är kontoret klart och då börjar vi arbeta med nya bryggrummet. I Oktober hoppas vi hela flytten vara klar och nya bryggverket på plats.

Vi får en hel del frågor om hur det går för oss i Coronakrisen så jag tänkte förklara vår situation. Vill bara börja med att påpeka att vi absolut inte har det tyngst, det finns gott om både individuella personer och företag som har det betydligt tuffare. Man får absolut inte ta det här inlägget som gnäll. Kortfattat så kan man säga att vi klarar oss hyfsat än så länge, av flera olika skäl.
Hela vår värld påverkas mer eller mindre av detta viruset. Jag har svårt att se någon verksamhet som är helt oberörd av sjukdomen. Det kan vara direkta konsekvenser eller bara oron i sig som ställer till det. Tydligast för Nya Victoria märks det på vår försäljning till restauranger. Vi har inte sålt en flaska starköl under april månad till restaurangerna. När restaurangbesökarna försvinner, då köper inte restaurangägarna öl av oss. Så enkelt är det. Man vill helt enkelt inte chansa för några enstaka kunder. I fjol stod restaurangerna för cirka 30% av vår försäljning och då hade vi inte anställt Mattias som säljare. Han dubblerade försäljningen till restauranger i januari och februari innan krisen slog till.
Även på Systembolaget tror vi oss se en minskning. Det är svårt att veta säkert, inte minst för att vi gick så bra i fjol. Kan låta underligt men om man vet hur Systembolaget fungerar så blir det tydligare. En gång per år så gör Systembolaget en utvärdering av våra ölsorter. Det sker vid lite olika tid beroende på vilken månad vi lanserade våra öl. Från och med maj finns till exempel Bergslager även i Skara och Tidaholm. Från och med juni kommer Tranan att finnas i Skövde, Tidaholm, Skara och Falköping. Klart att det är ökar volymen vi kan sälja och vi har en ökning på Systembolaget i år jämfört med i fjol men inte om man tar med i beräkningen att vår öl finns på flera platser nu.
Som jag inledde så har andra det sämre. Det finns bryggerier som har riktat in sig mera åt restaurangsidan, kanske till och med uteslutande säljer sin öl via pubar och restauranger. Vi har fortfarande behov av att brygga öl, det är inte fullt i lagret ännu. Dels hade vi otroligt lite i lagret efter en fantastisk julförsäljning (den absolut bästa någonsin för vår del) men även för att Corona har påverkat oss på ytterligare ett vis. Med Folkhälsomyndighetens riktlinjer i åtanke så blev jag hemma under tre veckors tid, troligare en vanlig förkylning men man chansar givetvis inte. Så först nu i maj kommer vi att vara helt ifatt bryggmässigt och då börjar vi titta på lite nya produkter. Minst en ny öl och en ny läsk innan midsommar är planerna. Jag törs inte lova något i förväg men en effekt kan komma bli att vi kommer med en julöl i år. Julöl har vi planerat sedan första året vi startade men aldrig hunnit med. Den ölen som ska säljas som julöl behöver bryggas i juni som senast för att kunna skickas in till Systembolaget i augusti och sedan säljas i november.
Framförallt så använder vi den extra tiden till att renovera övervåningen på bryggeriet. En trapp är uppskruvad så vi har en ingång till övervåningen. Det som ska bli kontoret är snart klart. Lite färg på tak och väggar samt ett nytt golv kommer göra skillnad. Därefter är det kommande bryggeridelen som står på tur. Efter mycket mätande, funderande och omplanerande så har vi nu bestämt grunddragen för den nya bryggeridelen. När den är klar kommer vi att krossa, brygga, jäsa och lagra i olika rum. En klar förbättring på många vis men mest för ölens skull.
Ingen vet hur länge Coronakrisen kommer vara, men när den klingar av känns det som om vi kommer ut på andra sidan som ett betydligt starkare bryggeri, väl rustat för framtiden. Det gäller bara att orka igenom den. Stort tack till alla er som köper lokalproducerad mat och dryck. Stötta era lokala företag nu och vi får igen det mångfalt senare.

Med 2 centimeters marginal

Nu är den inne, men det var inte mycket marginal. Bryggeriet kommer att expandera. Det har varit tanken redan från början. Under drygt ett års tid har vi letat och sökt efter begagnade jästankar på 500 liter. Vi har hittat jästankar som varit för stora, vi har hittat för små och vi har hittat för dyra. Vi har hittat utan kylning men trycktåliga. Vi har hittat sådana med kylning men som inte tål tryck. Vi hittade aldrig den rätta tanken så till slut så beställdes en helt ny från Swedbeer.

Jästanken anlände medan jag var sjuk så den har stått i lagerutrymmet ett tag. Det var nämligen en något lägre tank jag hade beställt än de vi redan hade. Lägre men samma volym, det innebär lite bredare givetvis. Lite bredare, fast jag hade kollat ritningen, 106 cm är mindre än 110 cm. Det är en stor och bred dörr vi har på bryggeriet. Stor och bred vinnebär tung, men med kofotens hjälp lyfte jag av den och sedan var det bara att köra in den. Eller kanske inte så där bara för precis så där bra som gafflarna på palliften är placerade när det gäller att lyfta en pall var de helt fel när det nu var fyra tankben ivägen. En massa trixande, skjuvande, lyftande och omtag så kom den äntligen på plats. Nu ska den få stå en vecka eller kanske två för att vi ska veta att den har hamnat rätt. Sedan ska kyla och temperaturstyrning kopplas in.

Jobbiga tre veckor

Det var en underbar känsla att svänga vänster vid Osterianrondelen och komma ner till järnvägstunneln efter att varit hemma med influensaliknande besvär i tre veckors tid.

Riktigt dålig tajming kan man prata om här. Massor av nytt, roligt som händer på bryggeriet eller som skulle ha hänt. Så blir jag sjuk. Gissar att det inte är Corona men jag vet givetvis inte. Hur som så blev det tre tunga veckor. Vi var så nära att komma ifatt med öllagret. Bara S:t Olof och Frans Johan kvar att brygga, sedan skulle vi haft allt i lager.

Fast nu, bara dryga tre veckor sent Falonia Ljus i flaska, nästa vecka fyller vi på med Tranan. Även sista tanken är redo att tömmas men det får vänta tills vi har bryggt S:t Olof och en folköl. Dock inte Frans Johan. I årsplanen står det nämligen att vi sak brygga en Pale Ale i folkölsstyrka så då får Frans Johan vänta ytterligare ett tag till.

Igår så använde jag den nyinköpta ATP-mätare för första gången. Det är en mätare som snabbt ger besked om att en yta är ren. Vi ska byta rengöringskemikalier. Väldigt praktiskt att arbeta med en ATP-mätare då. Första gången vi utarbetade rengöringsrutiner så hade vi otroligt god hjälp av mejeriet som odlade på prover vi tog. Nu kan vi lösa detta själva. Dessutom kommer bryggaren kunna sova bättre om natten. Innan så förlitade vi oss på inarbetade rutiner, nu kommer vi kunna mäta varje gång att rengöringen har givit önskat resultat.