Tillbaka efter sommarsemester

Höst lanseras den 5 september på Systembolaget. Systembolaget vet inte eller vill i alla fall inte anpassa sig efter att hösten börjar den 13 september i den Karlströmskianska kalendern

Efter en lång och skön semester är jag fulladdad inför hösten. Vilken förmån det är att älska sitt jobb, att man faktiskt inte har det minsta emot att få börja jobba. Det var faktiskt så att jag gick in och smygjobbade lite sista semesterveckan. Inför semestern tömdes tankarna en efter en så vi har börjat med intensivt bryggande och jag kan berätta för er att det är varmt och svettigt att brygga. Om det fanns en tävling som hette något i stil med Wet T-shirt Brewer så hade jag vunnit lätt. Under förutsättning att tävlingen alltså gick ut på att få en så blöt t-tröja som möjligt. Jag har förstått att den mera välkända varianten av tävlingen inte alls bara handlar om att få sin t-tröja så blöt som möjligt utan att det finns andra parametrar när man ska bedöma vinnaren och då känner jag mig inte alls säker på segern längre. Den värsta dagen hade jag 34 grader varmt i bryggrummet på morgonen innan bryggningen satte igång. Vi har även flyttat runt kylaren lite så jag kan använda kylvattnet till att diska med vilket givetvis är bra men det innebär samtidig att mitt diskvatten är väldigt varmt.

Jag besparar er en bild som visar allt för mycket av min blöta t-tröja. Det räcker med ansiktet för att inse att jag bara kan vinna om endast antal liter per tröja är det som räknas. Men glad är jag!

Värmen kommer snabbt bli ett mindre problem och till slut bli en tillgång i takt med att temperaturen faller nu när hösten närmar sig. Vi har levererat upp de första lådorna Höst till depån i Örebro och under nästa vecka kommer vi att leverera ut till butikerna. Den kommer finnas i Falköping, Skövde COOP, Skövde Torget, Mullsjö, Habo, Tidaholm, Skara, Götene, Vara och Herrljunga.

Dags för porterstek i höstvädret

Jag vill inte skriva höstrusket, eller det finna höstvädret heller för den delen. Jag tycker helt enkelt för mycket om hösten för att vilja välja. Jag älskar de klara, soliga, lite kyliga dagarna precis lika mycket som dagar då regnet strilar ner i lagom takt. Ska jag inte vara ute för mycket eller om jag har möjligheten att sätta mig framför kaminen med en kopp te efteråt då får det gärna vräka ner. Att det blir mörkt gör mig inte det minsta, man vet att det kommer en ljusare tid. Himlakropparnas rörelse behöver vi inte oroa oss för, det finns mycket värre hot mot vår miljö än rubbningar i solsystemets kretslopp.
Bäst av allt är dock de dimmiga dagarna. Hela världen kommer så nära mig då. Det blir tystare, ljuden förändras och man kan vandra i helt stilla skogar och ängsmarker. Har ni fattat att jag gillar hösten? Mina matvanor ändrar sig också. Mera gröt på morgonen än fil, mera soppor än sallader och en grillad köttbit och så kommer då porterstekarna.

En klassisk maträtt som är en essens av min barndom. Vi pratar om sås och potatis. Det är vad jag minns bäst. Jag är övertygad om att det fanns morötter, kanske blomkål eller någon salladsbit också men det är såsen och potatisen samt i nödfall en liten skiva kött som jag förknippar med min barndoms söndagsstekar. Jag vet inte när det hände men någonstans i mitt liv ändrade sig allt. Jag började tycka om tomater, gurka, sallad. En bra fransk baguette blev plötsligt godare än både Skogaholmslimpa och Hönökaka. Jag slutade också att mossa potatisen för att sedan dränka den med såsen som var till steken. Jag minns givetvis hur viktig såsen var. Brunsås till köttbullarna, skysås till köttfärslimpan eller portersåsen till älgsteken. Det givna valet då, på 70 och 80-talen av öl till portersåsen var Carnegie Porter. Undrar om det ens fanns något annat porteralternativ? Jag kommer inte ihåg ordentligt om det fanns en 3,5%variant i livsmedelsbutikerna redan då eller om det är ett senare fenomen men om så var så gissar jag att det var det som slogs i. Jag vet att mamma ibland ”fuskade” och använde lättölen Dart. Det kommenterades alltid med orden ”det gick ju bra trots allt”. Så är fallet, det är inte så otroligt viktigt vilken öl man använde. Mycket viktigare för smaken är valet av svartavinbärssaft. En smakrik och fyllig saft ska det vara. Önos kan duga men egenproducerad slår högst. När det kommer till ölvalet så är det kolsyran man är ute efter och givetvis lite färg så en svart öl är bra. Fyllighet skadar inte och visst bidrag av rostade toner får man också. Själv använder jag givetvis gärna S:t Olof. Lokalproducerad älgstek, lokalproducerad grädde, i bästa fall egengjord svartavinbärssaft, potatis från Dimbo, gul lök inhandlad på Rekoringen, faster Ingas gelé och så den lokala havrestouten. I ett kommande inlägg ska jag förklara lite eventuella skillnader mellan porter och stout och varför våran havrestout funkar fint i detta sammanhanget.

Mekelsmässölen är brygd

Det är en av årets roligast bryggningar utan tvekan och del av en gammal dröm jag har haft. Jag skulle gärna vilja se att Konstnatten utvecklades till att omfatta öl också. För ett antal år sedantill slut ett gjorde vi Ekebergsbärs och i fjol kom vi lite längre då vi hade både Ekebergsbärs och en lättöl som gick under namnet Konstnatten. Det var en lättöl som föreningen Mat&Kultur beställde och som brygdes enbart för den helgen. Etiketten pryddes av Yvonne Fällströms Sagoskogen

Bara för Konstnatten

Årets version är brygd, jäst och buteljerad. Vi väntar bara på att få etiketterna från tryckeriet. Sedan är vi redo för att rulla ut ölen lagom till årets stora konstevent i Falbygden. Konstnär detta året är Van Arty och hans verk Fågel Fenix som pryder etiketten. En färgexplosiv målning till en smakexplosiv lättöl. Mindre sötma än i fjol, mera jordiga toner och en bra kropp med tanke på alkoholhalten. Jag är givetvis partisk men den är faktiskt ett snäpp bättre än ifjol. Maltkomposistionen är något ändrad men i stort den samma. Lägre mäsktemp och andra humlesorter. De kontinentala humlesorterna har fått ge plats åt lite modernare brittiska sorter som kompletteras med klassiska i bakgrunden.

Må bryggarguden vara med oss

Under många år spelade malten förstafiolen i bryggandet men så exploderade det fullkomligen på 80-90 talet även om Cascade användes redan 1975 av Anchor Brewing. Det är lätt att glömma bort att allt inte är som det alltid har varit. Grundbulten i utvecklandet av Cascade var inte alls citrus och grapfruktkaraktären utan motståndskraften mot Downy mildew, en sjuka som kan drabba humleplantorna.
Numera arbetas det mycket med att få fram nya aromrika sorter och Pekko är en av dessa. Även om jag inte är helt såld på grumliga, josliknande öl som ger humlebränna så tycker jag att det är roligt att pröva nya humlesorter. Årets Jubilee Line (vi är framme vid station #5 – Wembley Park) är ett bra exempel. Givetvis kommer vi ha vår numera klassiska Tranan med på festivalen men det är dumt att bryta traditioner så det kommer alltså finnas en veteöl på tap också.
Min ursprungliga tanke var att brygga en Hopfenweizen, alltså en veteöl med kraftig beska och mycket humlearom. Tänk er hälften IPA, hälften sydtysk veteöl. Jag utgick från samma maltnota (blandning av malten) och mäskschema som Tranan men mycket mera koncentrerat. OG startade på 1062 och jag stoppade i ganska mycket humle tyckte jag av den nya, synnerliga högalfasorten Pekko. Pekko är den finska mytologins gud för vårsådden och för bryggandet och inte minst kornet. Humlen ska alltså beskydda malten, eller hur man nu ska tolka det. Planen var att precis som med Fyren torrhumla ölen. Kanske fortsatt med Pekko eller något annat spännande.

Densitetsprovet hamnar i glaset för sensorisk utvärdering. Inte mycket kvar av det när jag kom på att ta ett kort.

Vid provtagningen nu när ölen har jäst färdigt kände jag direkt att jag inte har gjort en Hopfenweizen utan en Vetebock. Av all förväntad beska fanns det en hel del kvar men inte alls så mycket som jag hade tänkt mig, Veteölskaraktären fanns med i alla sina beståndsdelar. Vetemalten, skumbananen, lite låg på nejlika och en mjuk behaglig beska om en kraftigare än hos Tranan. Pekko har bidragit med ytterligare fruktiga toner och jag bestämde mig för att inte torrhumla den alls. Istället ska den kylas, transporteras över i fat och kolsyresättas. Kommer bli riktigt roligt att få höra vad folk tycker om den. Premiär, kanske enda chansen, blir på Falköpings Ölfestival. Köp era biljetter här

Varför heter Bergslager som den heter

Jag tänkte här på bloggen presentera varför våra öl heter precis som de gör. Det finns nämligen en historia bakom dessa namn. När det gäller Bergslager är det en namngivning i flera lager, Våra berg runt omkring Falköping spelar en stor roll för oss som bor här. Inte bara Mösseberg och Ålleberg utan även Gerumsberget, Borgundaberget m.fl Bergen har flera funktioner. Bergen är tydliga geografiska kännetecken. Något som signalerar att vi är hemma. Många är de barn som fått frågan av sina föräldrar efter en lång färd i bilen

”- vad är det vi ser barn?=”
”Ålleberg!!!”

Bergen är även viktiga som rekreationsområden. Det flygs på Ålleberg, åks skidor på Mösseberg, plockas svamp på Bôrna och tipspromenader anordnas överallt.
Berg eller mera specifikt grottorna i alpbergen i Bayern hade en viktig roll i utvecklandet av lagerölen. På 1400-talet upptäckte man att ölet fick en helt ny karaktär om det fick jäsa långsamt i låga temperaturer. Man rullade in tunnor med öl som fick jäsa under sommarhalvåret och så hade man ett friskt, gott öl till höstens skördefester.
Givetvis pratar man om bergen i skolundervisningen. USA KL 3 är en berömd ramsa som ska hjälpa till att komma ihåg de olika lagren i bergen. Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer och Trapp. Olika inriktningar, skiftande berg, många lager men bara en Bergslager

Bergslagers återkomst

Ingen panik behöver uppstå, sitt bara lugn i båten. Bergslager, våran tolkning av en tysk Helles, kommer att finnas kvar men det kommer bli ett litet tillfälligt stopp i tillgängligheten. Det finns visserligen ett kryphål mer om detta hål längre ner.

Varje etikett klistras för hand

Det står fortfarande flaskor Bergslager kvar på hyllan inne i butiken i Falköping men vi får inga nya ordrar om att leverera den. Anledningen är att den avlistades nyligen men kommer att återlanseras den 2 maj. Inte vårt beslut för vi har den i lager nere på bryggeriet. Systembolagets arbetsmetod för alla produkter i TSLS-sortimentet (Tillfälligt sortiment, Lokalt och småskaligt) är att månad 7-9 efter lanseringen så har man en utvärderingsperiod. Bergslager hade sin period oktober, november och december. I just den perioden hade ni köpt så mycket mer av den än vad vi hade trott ni skulle göra så den var slut i lagret och vi valde att brygga julöl istället. Vi anmälde detta i Systembolagets register men hade inte förstått att vi skulle ringa och prata med ansvarig inköpare hos Systembolaget. Ingen öl på hyllan innebär låg försäljning och låg försäljning innebär att Systembolaget plockar bort den.

När vi fick beskedet om avlistning så hörde vi av oss till Systembolaget men då var det försent och beslut gick inte att ändra. Vi trodde då att vi skulle behöva skapa en ny öl, trycka nya etiketter med nytt namn men icke då. Systembolagets egna förslag på lösning var att vi skulle fylla i en ny offert, med samma namn, samma öl, samma etikett. Skicka upp nya provflaskor, personal på huvudkontoret skulle provsmaka och sedan ta beslut på om den skulle säljas igen. Det tyckte de så nu har vi skickat upp flaskor för fotografering och skribentprovning för journalister i Stockholm precis som om det vore en helt ny öl. Onödigt jobb men man lär sig i processen och i maj kan vi handla Bergslager igen.

Det lilla kryphålet då? Jo, vill ni ha Bergslager på påskbordet eller något annat tillfälle i april så kan man göra en Privatimport av Bergslager