Falonia Ljus hör till våra äldsta sorter. Tillsammans med S:t Olof är det enda arvet kvar från de första åren. Därför är det riktigt roligt att se att den fortsätter att puttra på. Ingen kioskvältare men en stabil öl som vi brygger regelbundet som har sin kundkrets.
Vad är det för typ av öl? Vi kallar den för Pale Ale vilket i vår mening beskriver en klassisk brittisk puböl som är ljus i färgen, lite lägre fruktighet och humlighet än sin kusin Bitter i vår tolkning. Båda två begreppen beskriver snarlika öltyper men om vi uttrycker oss slarvigt. Ekebergsbärs är en bitter, lite mörkare, lite fylligare, lite fruktigare och med ett uns mera karamell. Falonia Ljus är en Pale Ale, lite stramare, lite mera publikfriande på så sett att den inte sticker ut. Istället är det en öl med smaker som är lätta att ta till sig utan att bli slätstruken. Falonia Ljus passar bra till kryddrik mat likt det som det indiska köket ofta bjuder på. Indisk mat bygger mycket på kryddor men inte hetta så som i t.ex. Thailand. Speciellt inte i de norra delarna av Indien där chili inte har någon framträdande roll i köket. Laga gärna något vegetariskt med många olika kryddor, som t.ex. Tareq Taylors Curryblomkålsgryta. En gryta med blomkål och ett helt band av kryddor, garam masala, curry, ingefära (både mald och färsk), gurkmeja, spiskummin, kardemumma, fänkålsfrö, korianderfrö och kanel. Ingefäran är inte framträdande utan ligger i bakgrunden precis som beskan hos Falonia Ljus. Två mjuka smakbärare som inte övertrumfar varandra. Å en uppfriskande gurka/lime-sallad till detta .
En bild från den tiden då vi hade både Falonia Ljus och Falonia Mörk. Kanske dags att brygga Falonia Mörk igen?
I naturen smäller det till nu och plötsligt förvandlas omgivningen till en kaskad av olika gröna nyanser. Om detta hade varit en blogg med inriktning på naturen i något vis hade jag kunnat skrivit om hur koncentrationen av klorofyll och förhållandet mellan klorofyll A respektive B skapade variationen av färger. Nu förhåller det sig så att ni är på en bryggeriblogg och här på bryggeriet är våren redan slut. Påskmusten är utlevererad och jag kan glatt parafrasera en känd amerikansk president genom att hävda att vi har gjort en fantastisk påskmustförsäljning, den bästa någonsin, jag tror helt enkelt inget bryggeri har sålt så mycket påskmust som vi….. Den är slut, soprent på lagret så familjen Karlström fick nöja sig med överbliven Julmust som stod kvar i källaren. Sommar på bryggeriet innebär bland annat att vi buteljerar och brygger just Sommar, vår lite lättare IPA som har samma grundrecept varje år men där vi varierar signaturhumlen. I år har vi valt att inte använda en humle från USA utan tittade på de nya sorterna från England. Harlequin som vi fastnade för introducerades 2015 och det var två saker som fick mig att välja just denna. Dels var det beskrivningen av den där det användes ord som passionsfrukt, persika och ananas men den skulle fortfarande vara typiskt brittisk. Spännande att testa. Resultatet är verkligen precis så, en öl med rötterna tydligt i den brittiska myllan. För egen del är det som att kastas tillbaka 15 år i tiden och de Pale Ale/India Pale Ale som levererades av de nya, spännande, amerikainfluerade bryggerierna i London. Ölen har tropiska toner, de är inte påträngande och intensiva utan lågmälda och lite försynta. Det finns även en klassisk lättare maltighet. Kroppen och munkänslan är även i år väldigt lätt och med en tydligt markerad beska utan att den behöver mat för att komma till sin rätt. Precis som tidigare år är målet att få till en öl som passar lika bra medan man grillar som när man äter grillat eller tar ytterligare en öl till efter att man har ätit.
Ett annat sommarjobb vi har på bryggeriet är att räkna ut hur mycket av Falköping Ljus Lager som vi kommer att sälja från fat och hur mycket vi ska hälla på flaska. Den populära ljusa lagern kommer tillbaka i maj med start på puben först, därefter restaurangerna runt ikring för att slutligen släppas på Systembolaget i juli månad. Vi har två fulla tankar som står på mognad, vi får se om det räcker eller om vi ska brygga mera redan innan semestern.
I helgen plockades familjens pizzaugn fram. Ett bra tecken på att sommarens fröjder närmar sig och en bra anledning att prata om en av våra kommande produkter, SOMMAR! Nya Victoria har olika delar i vårt sortiment, dels har vi ordinarie starköl men vi har även tillfälliga starköl. Planen är att släppa ut tre till fyra tillfälliga öl om året. Sedan har vi tre årstidsbundna öl. Till min glädje togs HÖST emot riktigt bra förra året. Denna nötiga, lite mörkare bitter med en bra alkoholhalt på 4,1% Den kommer komma igen nu till september skulle jag gissa. I november släpps julölen, vår mustiga Strong Ale full med maltig karaktär, vörtbröd, apelsinmarmelad, choklad och en lätt värmande ton.
Sedan har vi SOMMAR, en IPA som nu återkommer. I princip samma recept som förra året men jag har skruvat lite på den, framförallt är signaturhumlen helt ny. I fjol använde vi oss av Idaho #7 och i år blir det Cashmere. När vi brygger SOMMAR så använder vi liten försiktig dos av Southern Cross för grundbeska, kompletterar med en minst lika försiktig giva Bramling Cross men sedan får humlen vi valt för året ta över och dominera.
Efter koket är klart sänker vi temperaturen till 75ºC och öser i en första rejäl dos humle Cashmere. Betydligt mer än de tidigare givorna. Tanken med att sänka temperaturen är att man inte ska extrahera allt för mycket beska ur humlen men massor av arom. En sådan humling kallas för Hops Stand på engelska och görs alltså för att kunna använda mer humle än om den t.ex. tillsattes i slutet av koket som en sen giva utan att det blir överdrivet beskt. 15 minuter får humlen ligga och gotta sig innan vi pumpar ut vörten, kyler ner till 19ºC och tillsätter jäst.
Efter ett par dagars jäsning är det dags för mera humle, torrhumlingen. Att torrhumla innebär att man stoppar i humle direkt i jästanken. Namnet på tekniken syftar på att humlen är torr när man stoppar i den men blir givetvis fuktad direkt av grönölen. Återigen kan man använda stora mängder humle, långt över tio gram per liter utan att beskan rusar iväg men man får mycket arom av humlen. Ett tag var det ett race mellan bryggerier om att torrhumla med mest humle men numera verkar de flesta överens om att 1-12 gram per lite så klingar effekten av mera humle snabbt av och blir snarare bara sämre. Återigen kör vi med Cashmere och det är därför som den blir så framträdande i årets version av SOMMAR. Efter ett dygn eller max två om det är helg börjar vi dumpa ut humlen. Den har då sugit åt sig mycket öl som man samtidigt dumpar ut så förlusten blir definitivt märkbar. En öl med mycket humle ger alltså helt naturligt mycket färre flaskor färdig produkt per bryggdag. Mycket humle, som är relativt dyr, samt mycket svinn på grund av torrhumlingen är alltså två viktiga faktorer till ett något högre pris för Ipor.
Vad är då Cashmere för en humlesort? Den odlas på den amerikanska västkusten och är en relativt ny variant. 2013 släpptes den kommersiellt och är en korsning av Cascade och Northern Brewer. Den har mera alfasyra än Cascade, som den delar en del smaker med, och är tänkt som en duo-humle. Man ska kunna använda den som bittergiva och/eller som aromgiva som vi gjort nu. En anledning till att vi valde Cashmere är just detta att den är en uppföljare till Cascade som vi använder dominant till vår standard-IPA, Fyren. På så vis tänker vi att den ska följa linjen men samtidigt vara ett trevligt, lite lättare, mer humlearomatiskt komplement under sommarhalvårets ljusa månader. Cashmere utvecklades av Washington State University och deras humleprogram. Därför är Cashmere en ”öppen” sort som kan odlas av vem som helst. Jag gissar att vi kommer höra mera om den sorten de närmaste åren. 2021 ökade den odlade arealen med 300 hektar enligt Amerikanska Jordbruksdepartementet.
Den här veckan
skickar vi ut en ny öl till Systembolagets butiker. Sedan två
veckor finns den på depån i Örebro och den 6 februari sparkar
försäljningen igång av IMPORTANTARE eller ”Education is
important but brewing beer is importantare” som ölens fulla namn
är. Inser nu att det blir lite som Brailanska fotbollsspelare. Långt
namn i passet och ett kort och kärnfullt artistnamn. Zico, Müller å
den mest berömde Pelé. Importantare går i bryggeriet kort och gott
under benämningen TF1. Vilket i sin tur kanske mest låter som en
robot i en amerikanske riddarsaga med konstiga svärdsfäktningar i
en avlägsen framtid när vi är otroligt högteknologiska på allt
annat än att slåss man mot man.
TF1 står för att
det är årets första tillfälliga öl som vi släpper och det är
alltså en lite sötare porter med tydliga, rostade toner, en öl som
är ett par snäpp kraftigare än vår havrestout, S:t Olof. Viss
fruktighet finns även om den övertrumfas av kraftigt rostade toner.
Ölen mjukas upp av en tilltagen sötma som delvis kommer från
mjölksocker men mest från restsötman. En närvarande, värmande
alkohol på 5,6% som inte tar över på något vis utan detta är en
förrädiskt lättdrucken öl.
Porter och stout i
alla dess variationer är öl som jag verkligen älskar. Jag gillar
allt med dem. Historiken, smaken, utvecklingen, missuppfattningarna,
glasen, dominansen från ett specifikt irländskt bryggeri som jag
inte nämner vid namn och inte minst att malten får dominera så
fullständigt.
Namnet, ölen och
receptet är min hyllning till mig själv och det val jag har gjort.
Jag har sedan sommarlovet ingen fast tjänst som lärare utan det är
bryggeriet som gäller 100%. Det är inte riktigt heltid för mig
ännu men tillsammans med Mattias 20% så blir det en heltid. Jag har
alltså 80% jobb på bryggeriet, det mesta av de övriga 20% av en
normal arbetsvecka hamnar säkerligen också på bryggeriet men en
del ägnar jag åt pappaskämt vilket syns på etiketten. Äran för
namnet är verkligen inte min, utan jag får skicka den vidare till
en före detta kollega som hade varianten om att playing music is
Importantare på sin t-tröja. Gissa vad han undervisade i för ämne?
Tvivlar på att han var först men varför ska man fakta-kolla allt
här i livet? Om jag får bestämma så kommer det bli en tradition
att jag i början av året får släppa en favoritöl, med det enligt
mig perfekta namnet och den perfekta storyn bakom. Jag har redan
flera idéer för 2024.
I malten bör glädjen!
Pelé, Edson Arantes do Nascimento Zico, Arthur Antunes Coimbra Müller, Luiz Antônio Correia da Costa
Höst lanseras den 5 september på Systembolaget. Systembolaget vet inte eller vill i alla fall inte anpassa sig efter att hösten börjar den 13 september i den Karlströmskianska kalendern
Efter en lång och
skön semester är jag fulladdad inför hösten. Vilken förmån det
är att älska sitt jobb, att man faktiskt inte har det minsta emot
att få börja jobba. Det var faktiskt så att jag gick in och
smygjobbade lite sista semesterveckan. Inför semestern tömdes
tankarna en efter en så vi har börjat med intensivt bryggande och
jag kan berätta för er att det är varmt och svettigt att brygga.
Om det fanns en tävling som hette något i stil med Wet T-shirt
Brewer så hade jag vunnit lätt. Under förutsättning att tävlingen
alltså gick ut på att få en så blöt t-tröja som möjligt. Jag
har förstått att den mera välkända varianten av tävlingen inte
alls bara handlar om att få sin t-tröja så blöt som möjligt utan
att det finns andra parametrar när man ska bedöma vinnaren och då
känner jag mig inte alls säker på segern längre. Den värsta
dagen hade jag 34 grader varmt i bryggrummet på morgonen innan
bryggningen satte igång. Vi har även flyttat runt kylaren lite så
jag kan använda kylvattnet till att diska med vilket givetvis är
bra men det innebär samtidig att mitt diskvatten är väldigt varmt.
Jag besparar er en bild som visar allt för mycket av min blöta t-tröja. Det räcker med ansiktet för att inse att jag bara kan vinna om endast antal liter per tröja är det som räknas. Men glad är jag!
Värmen kommer
snabbt bli ett mindre problem och till slut bli en tillgång i takt
med att temperaturen faller nu när hösten närmar sig. Vi har
levererat upp de första lådorna Höst till depån i Örebro och
under nästa vecka kommer vi att leverera ut till butikerna. Den
kommer finnas i Falköping, Skövde COOP, Skövde Torget, Mullsjö,
Habo, Tidaholm, Skara, Götene, Vara och Herrljunga.
Jag vill inte skriva höstrusket, eller det finna höstvädret heller för den delen. Jag tycker helt enkelt för mycket om hösten för att vilja välja. Jag älskar de klara, soliga, lite kyliga dagarna precis lika mycket som dagar då regnet strilar ner i lagom takt. Ska jag inte vara ute för mycket eller om jag har möjligheten att sätta mig framför kaminen med en kopp te efteråt då får det gärna vräka ner. Att det blir mörkt gör mig inte det minsta, man vet att det kommer en ljusare tid. Himlakropparnas rörelse behöver vi inte oroa oss för, det finns mycket värre hot mot vår miljö än rubbningar i solsystemets kretslopp. Bäst av allt är dock de dimmiga dagarna. Hela världen kommer så nära mig då. Det blir tystare, ljuden förändras och man kan vandra i helt stilla skogar och ängsmarker. Har ni fattat att jag gillar hösten? Mina matvanor ändrar sig också. Mera gröt på morgonen än fil, mera soppor än sallader och en grillad köttbit och så kommer då porterstekarna.
En klassisk maträtt som är en essens av min barndom. Vi pratar om sås och potatis. Det är vad jag minns bäst. Jag är övertygad om att det fanns morötter, kanske blomkål eller någon salladsbit också men det är såsen och potatisen samt i nödfall en liten skiva kött som jag förknippar med min barndoms söndagsstekar. Jag vet inte när det hände men någonstans i mitt liv ändrade sig allt. Jag började tycka om tomater, gurka, sallad. En bra fransk baguette blev plötsligt godare än både Skogaholmslimpa och Hönökaka. Jag slutade också att mossa potatisen för att sedan dränka den med såsen som var till steken. Jag minns givetvis hur viktig såsen var. Brunsås till köttbullarna, skysås till köttfärslimpan eller portersåsen till älgsteken. Det givna valet då, på 70 och 80-talen av öl till portersåsen var Carnegie Porter. Undrar om det ens fanns något annat porteralternativ? Jag kommer inte ihåg ordentligt om det fanns en 3,5%variant i livsmedelsbutikerna redan då eller om det är ett senare fenomen men om så var så gissar jag att det var det som slogs i. Jag vet att mamma ibland ”fuskade” och använde lättölen Dart. Det kommenterades alltid med orden ”det gick ju bra trots allt”. Så är fallet, det är inte så otroligt viktigt vilken öl man använde. Mycket viktigare för smaken är valet av svartavinbärssaft. En smakrik och fyllig saft ska det vara. Önos kan duga men egenproducerad slår högst. När det kommer till ölvalet så är det kolsyran man är ute efter och givetvis lite färg så en svart öl är bra. Fyllighet skadar inte och visst bidrag av rostade toner får man också. Själv använder jag givetvis gärna S:t Olof. Lokalproducerad älgstek, lokalproducerad grädde, i bästa fall egengjord svartavinbärssaft, potatis från Dimbo, gul lök inhandlad på Rekoringen, faster Ingas gelé och så den lokala havrestouten. I ett kommande inlägg ska jag förklara lite eventuella skillnader mellan porter och stout och varför våran havrestout funkar fint i detta sammanhanget.
Det är en av årets
roligast bryggningar utan tvekan och del av en gammal dröm jag har
haft. Jag skulle gärna vilja se att Konstnatten utvecklades till att
omfatta öl också. För ett antal år sedantill slut ett gjorde vi
Ekebergsbärs och i fjol kom vi lite längre då vi hade både
Ekebergsbärs och en lättöl som gick under namnet Konstnatten. Det
var en lättöl som föreningen Mat&Kultur beställde och som
brygdes enbart för den helgen. Etiketten pryddes av Yvonne
Fällströms Sagoskogen
Bara för Konstnatten
Årets version är brygd, jäst och buteljerad. Vi väntar bara på att få etiketterna från tryckeriet. Sedan är vi redo för att rulla ut ölen lagom till årets stora konstevent i Falbygden. Konstnär detta året är Van Arty och hans verk Fågel Fenix som pryder etiketten. En färgexplosiv målning till en smakexplosiv lättöl. Mindre sötma än i fjol, mera jordiga toner och en bra kropp med tanke på alkoholhalten. Jag är givetvis partisk men den är faktiskt ett snäpp bättre än ifjol. Maltkomposistionen är något ändrad men i stort den samma. Lägre mäsktemp och andra humlesorter. De kontinentala humlesorterna har fått ge plats åt lite modernare brittiska sorter som kompletteras med klassiska i bakgrunden.
Under många år spelade malten förstafiolen i bryggandet men så exploderade det fullkomligen på 80-90 talet även om Cascade användes redan 1975 av Anchor Brewing. Det är lätt att glömma bort att allt inte är som det alltid har varit. Grundbulten i utvecklandet av Cascade var inte alls citrus och grapfruktkaraktären utan motståndskraften mot Downy mildew, en sjuka som kan drabba humleplantorna. Numera arbetas det mycket med att få fram nya aromrika sorter och Pekko är en av dessa. Även om jag inte är helt såld på grumliga, josliknande öl som ger humlebränna så tycker jag att det är roligt att pröva nya humlesorter. Årets Jubilee Line (vi är framme vid station #5 – Wembley Park) är ett bra exempel. Givetvis kommer vi ha vår numera klassiska Tranan med på festivalen men det är dumt att bryta traditioner så det kommer alltså finnas en veteöl på tap också. Min ursprungliga tanke var att brygga en Hopfenweizen, alltså en veteöl med kraftig beska och mycket humlearom. Tänk er hälften IPA, hälften sydtysk veteöl. Jag utgick från samma maltnota (blandning av malten) och mäskschema som Tranan men mycket mera koncentrerat. OG startade på 1062 och jag stoppade i ganska mycket humle tyckte jag av den nya, synnerliga högalfasorten Pekko. Pekko är den finska mytologins gud för vårsådden och för bryggandet och inte minst kornet. Humlen ska alltså beskydda malten, eller hur man nu ska tolka det. Planen var att precis som med Fyren torrhumla ölen. Kanske fortsatt med Pekko eller något annat spännande.
Densitetsprovet hamnar i glaset för sensorisk utvärdering. Inte mycket kvar av det när jag kom på att ta ett kort.
Vid provtagningen nu när ölen har jäst färdigt kände jag direkt att jag inte har gjort en Hopfenweizen utan en Vetebock. Av all förväntad beska fanns det en hel del kvar men inte alls så mycket som jag hade tänkt mig, Veteölskaraktären fanns med i alla sina beståndsdelar. Vetemalten, skumbananen, lite låg på nejlika och en mjuk behaglig beska om en kraftigare än hos Tranan. Pekko har bidragit med ytterligare fruktiga toner och jag bestämde mig för att inte torrhumla den alls. Istället ska den kylas, transporteras över i fat och kolsyresättas. Kommer bli riktigt roligt att få höra vad folk tycker om den. Premiär, kanske enda chansen, blir på Falköpings Ölfestival. Köp era biljetter här
Jag tänkte här på
bloggen presentera varför våra öl heter precis som de gör. Det
finns nämligen en historia bakom dessa namn. När det gäller
Bergslager är det en namngivning i flera lager, Våra berg runt
omkring Falköping spelar en stor roll för oss som bor här. Inte
bara Mösseberg och Ålleberg utan även Gerumsberget, Borgundaberget
m.fl Bergen har flera funktioner. Bergen är tydliga geografiska
kännetecken. Något som signalerar att vi är hemma. Många är de
barn som fått frågan av sina föräldrar efter en lång färd i
bilen
”- vad är det vi
ser barn?=”
”Ålleberg!!!”
Bergen är även
viktiga som rekreationsområden. Det flygs på Ålleberg, åks skidor
på Mösseberg, plockas svamp på Bôrna och tipspromenader anordnas
överallt.
Berg eller mera specifikt grottorna i alpbergen i
Bayern hade en viktig roll i utvecklandet av lagerölen. På
1400-talet upptäckte man att ölet fick en helt ny karaktär om det
fick jäsa långsamt i låga temperaturer. Man rullade in tunnor med
öl som fick jäsa under sommarhalvåret och så hade man ett friskt,
gott öl till höstens skördefester.
Givetvis pratar man om
bergen i skolundervisningen. USA KL 3 är en berömd ramsa som ska
hjälpa till att komma ihåg de olika lagren i bergen. Urberg,
Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer och Trapp. Olika
inriktningar, skiftande berg, många lager men bara en Bergslager
Ingen panik behöver
uppstå, sitt bara lugn i båten. Bergslager, våran tolkning av en
tysk Helles, kommer att finnas kvar men det kommer bli ett litet
tillfälligt stopp i tillgängligheten. Det finns visserligen ett
kryphål mer om detta hål längre ner.
Varje etikett klistras för hand
Det står
fortfarande flaskor Bergslager kvar på hyllan inne i butiken i
Falköping men vi får inga nya ordrar om att leverera den.
Anledningen är att den avlistades nyligen men kommer att
återlanseras den 2 maj. Inte vårt beslut för vi har den i lager
nere på bryggeriet. Systembolagets arbetsmetod för alla produkter i
TSLS-sortimentet (Tillfälligt sortiment, Lokalt och småskaligt) är
att månad 7-9 efter lanseringen så har man en utvärderingsperiod.
Bergslager hade sin period oktober, november och december. I just den
perioden hade ni köpt så mycket mer av den än vad vi hade trott ni
skulle göra så den var slut i lagret och vi valde att brygga julöl
istället. Vi anmälde detta i Systembolagets register men hade inte
förstått att vi skulle ringa och prata med ansvarig inköpare hos
Systembolaget. Ingen öl på hyllan innebär låg försäljning och
låg försäljning innebär att Systembolaget plockar bort den.
När vi fick
beskedet om avlistning så hörde vi av oss till Systembolaget men då
var det försent och beslut gick inte att ändra. Vi trodde då att
vi skulle behöva skapa en ny öl, trycka nya etiketter med nytt namn
men icke då. Systembolagets egna förslag på lösning var att vi
skulle fylla i en ny offert, med samma namn, samma öl, samma
etikett. Skicka upp nya provflaskor, personal på huvudkontoret
skulle provsmaka och sedan ta beslut på om den skulle säljas igen.
Det tyckte de så nu har vi skickat upp flaskor för fotografering
och skribentprovning för journalister i Stockholm precis som om det
vore en helt ny öl. Onödigt jobb men man lär sig i processen och i
maj kan vi handla Bergslager igen.
Det lilla kryphålet då? Jo, vill ni ha Bergslager på påskbordet eller något annat tillfälle i april så kan man göra en Privatimport av Bergslager
