I början av
september blev jag upphämtad efter jobbet av tre herrar. Andreas
från Åsalids Bryggeri kompletterat med Hjalmar och Mattias från
Nya Victoria. Målet för resan var en plats med både charm,
historik och ölintresse. Hjo Bryggeri startades 1926 och har bryggt
svagadricka sedan dess. För några år sedan så utökades
produktionen med lageröl. Hjo Bryggeri med Anders Siberg i spets
hade bjudit in oss, Åsalid, Marbäck och Sandhems bryggeri för en
lite träff.
Till Hjo hittar jag efter många besök på Hjo
Slöjdmässa men nu var det lite bakgator, 70-talsvillor och fler
vänster än högersvängar och vips så stannade vi på en bakgård
med rappade väggar. Någonstans doldes det nylagda plåttaket och
den grå ståldörren från 2000-talet av det faktum att här har Hjo
bryggeri legat sedan 1926. Det var Uno Blixt farfar som startade
bryggeriet och Uno brygger fortfarande svagdricka med gamla metoder
som t.ex. vedeldad panna. Hur läckert som helst.
Givetvis var
det rundvisning först och vi pratade silplåtar, vörtkylning,
mäsktemperaturer och en massa annat medan Anders brassade lite
chiliconcarne på en muurrika. Till maten blev det väldigt mycket
bryggeriprat, om öltyper, Systembolagets nyckfullhet vad det gäller
etiketter, svårigheten att komma runt restaurangernas avtal med de
stora bryggerierna.
Att vi bryggare träffas så här, i all anspråkslöshet, är viktigt. Alla har vi olika lösningar på liknande problem och vi kan alla lära oss av varandra. En klyscha i allra högsta grad men helt sann. Förövrigt, vem har någonsin tackat nej till en god chili?
